Fortsätt till huvudinnehåll

Årets böcker

Jag hade som mål att läsa två böcker i månaden i år. Helt utan anledning egentligen, eller kanske mest för att jag och Polarn satte upp läsmål på 28 böcker tillsammans. Vi klarade det gemensamma målet och landade på 30 böcker men jag nådde inte mitt mål utan föll lite på målsnöret och kom bara upp i 23 böcker. 
Jag kan konstatera att det var en salig blandning mellan gamla klassiker, deckare, romaner och samhällsskildringar, typ. 

Helt oombedd kommer här nu en redovisning av årets skörd, inte helt i läsordning.

Jag började året med Skuggorna av Katarina Wennstam. Det var lite av en besvikelse eftersom reportageboken Flickan och skammen är så stark. En okej roman, men inte mer. Tycker mig minnas att jag läst någon annan roman av henne som var bra dock, men klimakteriehjärnan låter mig inte minnas vilken.

En klassiker stod i bokskåpet och de vill jag alltid testa. Nu blev det Högläsaren av Bernhard Sclink. En lågmäld och fin berättelse.

Sörja för de sina och
Liv till varje pris av Kristina Sandberg.
Årets bästa romanserie (tillsammans med Att föda ett barn), jag älskade att kliva in i Majs nervösa tankar. Jag rekommenderar den till alla.

Polcirkeln och Kallmyren av Liza Marklund. Årets överraskning. Jag var inte alls så förtjust i Liza Marklunds böcker när de var som mest hajpade, med serien om Annika Bengtzon och Gömda. Tyckte varken om språket eller story. Men den här serien var annorlunda i stil och språk, och spännande. Del 3 står på listan för 2024.

Mitt ibland oss Evin Cetin och Jens Liljestrand och
Tills alla dör Diamant Salihu. Årets samhällsskildringar med det högaktuella ämnet gängkriminalitet. Författare som försöker förstå istället för att anklaga. Alla borde läsa.

Detaljerna av Ia Genberg. Kanske årets mest hajpade? Spännande porträtt i korta noveller.

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors var bättre än
Borta bäst. Båda böckerna var intressanta kvinnoporträtt, men den första mer obekväm och därför mer minnesvärd. 

Farmor dör Malin Wollin 
Rolig och eftertänksam, precis som hennes krönikor.  

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby. Reportagebok om hur kriminella kretsar drabbar individer och samhället. Spännande att få ett slags inifrånperspektiv.

Montecore - en svensk tiger Jonas Hassen Khemiri. Ny och trevlig författar-bekantskap för mig. Jag har nu fler böcker som väntar, jag hoppas att de bjuder på samma roliga, kluriga och spännande berättelser.

Onda flickor av Alex Marwwod/Serena Mackesy. Jag hittade denna "minibok" i bokskåpet och lånade den mest för formatets skull. Men det visade sig vara en riktigt bra deckare. Precis som
Vargsommar av pålitliga författaren Hans Rosenfeldt, också ett fynd från bokskåpet.

Årets besvikelse var Box av Camilla Läckberg och Henrik Fexeus
Jag hade läst mer i år om jag inte behövt ta mig igenom denna tegelsten och i efterhand kan jag inte förstå varför jag läste klart den. Stereotyper, förutsägbara intriger och övertydliga beskrivningar i många sidor.

Expeditionen av Bea Uusma har jag varit intresserad av sedan den vann alla priser, och det var en riktigt charmig bok. Jag drogs med i författarens besatthet av denna historiska gåta.

Lite svensk skräckis hann jag med också; Konferensen av Mats Strandberg. Den gillade jag, men filmen på Netflix var dötrist och tappade alla spännande vändningar i boken. 

Mer klassiker; Glaskupan av Sylvia Plath. En sorglig berättelse om en ung kvinnas krav på sig själv och från omvärlden. Hade likaväl kunnat utspela sig idag.

Fallet Tomas Quick - att skapa en seriemördare av Hannes Råstam. Steg för steg beskrivs hur Sveriges största rättsskandal skapas som genom någon slags masspsykos. Spännande som en deckare, otäck eftersom dessa människor har haft fler människoöden i sina händer än bara Sture.

Mer av en modern klassiker är Normala människor av Sally Rooney. En kärlekshistoria med många vändningar, utan att vara sliskigt romantisk. 

Jag avslutade året med en annan modern klassiker; Bitterfittan av Maria Sveland. 
En bok med hög igenkänningsfaktor trots att den nu har några år på nacken. Det är skönt att känna igen sig, men det är samtidigt tröttsamt att så lite förändras.

Nu väntar ett nytt bokår och jag har hela bokhyllan full, Polarn vill att vi klarar fler böcker den här gången. Med tanke på att hon läste 7 böcker hemma och över 10 i skolan så kan vi nog höja ribban lite. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...