Fortsätt till huvudinnehåll

Årets böcker

Jag hade som mål att läsa två böcker i månaden i år. Helt utan anledning egentligen, eller kanske mest för att jag och Polarn satte upp läsmål på 28 böcker tillsammans. Vi klarade det gemensamma målet och landade på 30 böcker men jag nådde inte mitt mål utan föll lite på målsnöret och kom bara upp i 23 böcker. 
Jag kan konstatera att det var en salig blandning mellan gamla klassiker, deckare, romaner och samhällsskildringar, typ. 

Helt oombedd kommer här nu en redovisning av årets skörd, inte helt i läsordning.

Jag började året med Skuggorna av Katarina Wennstam. Det var lite av en besvikelse eftersom reportageboken Flickan och skammen är så stark. En okej roman, men inte mer. Tycker mig minnas att jag läst någon annan roman av henne som var bra dock, men klimakteriehjärnan låter mig inte minnas vilken.

En klassiker stod i bokskåpet och de vill jag alltid testa. Nu blev det Högläsaren av Bernhard Sclink. En lågmäld och fin berättelse.

Sörja för de sina och
Liv till varje pris av Kristina Sandberg.
Årets bästa romanserie (tillsammans med Att föda ett barn), jag älskade att kliva in i Majs nervösa tankar. Jag rekommenderar den till alla.

Polcirkeln och Kallmyren av Liza Marklund. Årets överraskning. Jag var inte alls så förtjust i Liza Marklunds böcker när de var som mest hajpade, med serien om Annika Bengtzon och Gömda. Tyckte varken om språket eller story. Men den här serien var annorlunda i stil och språk, och spännande. Del 3 står på listan för 2024.

Mitt ibland oss Evin Cetin och Jens Liljestrand och
Tills alla dör Diamant Salihu. Årets samhällsskildringar med det högaktuella ämnet gängkriminalitet. Författare som försöker förstå istället för att anklaga. Alla borde läsa.

Detaljerna av Ia Genberg. Kanske årets mest hajpade? Spännande porträtt i korta noveller.

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors var bättre än
Borta bäst. Båda böckerna var intressanta kvinnoporträtt, men den första mer obekväm och därför mer minnesvärd. 

Farmor dör Malin Wollin 
Rolig och eftertänksam, precis som hennes krönikor.  

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby. Reportagebok om hur kriminella kretsar drabbar individer och samhället. Spännande att få ett slags inifrånperspektiv.

Montecore - en svensk tiger Jonas Hassen Khemiri. Ny och trevlig författar-bekantskap för mig. Jag har nu fler böcker som väntar, jag hoppas att de bjuder på samma roliga, kluriga och spännande berättelser.

Onda flickor av Alex Marwwod/Serena Mackesy. Jag hittade denna "minibok" i bokskåpet och lånade den mest för formatets skull. Men det visade sig vara en riktigt bra deckare. Precis som
Vargsommar av pålitliga författaren Hans Rosenfeldt, också ett fynd från bokskåpet.

Årets besvikelse var Box av Camilla Läckberg och Henrik Fexeus
Jag hade läst mer i år om jag inte behövt ta mig igenom denna tegelsten och i efterhand kan jag inte förstå varför jag läste klart den. Stereotyper, förutsägbara intriger och övertydliga beskrivningar i många sidor.

Expeditionen av Bea Uusma har jag varit intresserad av sedan den vann alla priser, och det var en riktigt charmig bok. Jag drogs med i författarens besatthet av denna historiska gåta.

Lite svensk skräckis hann jag med också; Konferensen av Mats Strandberg. Den gillade jag, men filmen på Netflix var dötrist och tappade alla spännande vändningar i boken. 

Mer klassiker; Glaskupan av Sylvia Plath. En sorglig berättelse om en ung kvinnas krav på sig själv och från omvärlden. Hade likaväl kunnat utspela sig idag.

Fallet Tomas Quick - att skapa en seriemördare av Hannes Råstam. Steg för steg beskrivs hur Sveriges största rättsskandal skapas som genom någon slags masspsykos. Spännande som en deckare, otäck eftersom dessa människor har haft fler människoöden i sina händer än bara Sture.

Mer av en modern klassiker är Normala människor av Sally Rooney. En kärlekshistoria med många vändningar, utan att vara sliskigt romantisk. 

Jag avslutade året med en annan modern klassiker; Bitterfittan av Maria Sveland. 
En bok med hög igenkänningsfaktor trots att den nu har några år på nacken. Det är skönt att känna igen sig, men det är samtidigt tröttsamt att så lite förändras.

Nu väntar ett nytt bokår och jag har hela bokhyllan full, Polarn vill att vi klarar fler böcker den här gången. Med tanke på att hon läste 7 böcker hemma och över 10 i skolan så kan vi nog höja ribban lite. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.