Fortsätt till huvudinnehåll

Ljus mot advent

Vad kan inleda advent bättre än en tidig löprunda? Jag glömde ju att i gårdagens 205 kronors fynd låg även en fodrad löpartröja från H&M sport.
Helt sjukt mycket grejer för en sådan summa. 

Tröjan hade lämpligt nog torkat efter tvätten lagom till denna kyliga morgon. Men eftersom rundan blev i någon slags snö-terränglöpning för att plogning sker två gånger per vecka
så blev jag sjukt svettig i de vinteranpassade kläderna. Aldrig blir man nöjd.
Tur att det var något mer effektiv snöröjning för några år sedan när jag började gå till och från jobbet, och springa, annars hade jag aldrig fortsatt.

Lite terräng blev det även när jag skulle lämna in mitt utkast till universitetet. De hade liksom glömt att göra någon slags inlämning i inlämningsmappen. Det fanns ingenstans att ladda upp sitt dokument. Det fanns förövrigt ingen mapp döpt för min grupp heller, men jag kunde lista ut att jag tillhörde den andra av två grupper med samma namn. Så det blir att lämna in imorgon, om de lyckats lösa saken då vill säga.
Jag tappade helt pluggfokus eftersom annat strulat på den här kursen, och det är svårt att vara engagerad när saker inte bedrivs riktigt seriöst.

Istället ordnade jag och arvsmassorna lite advent.
Det ramar in alla vinterdeppiga palettblad så fint. 
När ger man upp med sina palettblad förresten? Så fina, så skräpiga, så kinkiga och under vintern så tråkiga. Snart åker de ut känner jag, fast så känner jag varje vinter. 

Imorgon börjar en ny vecka, fast det knappt känts som helg. Det skulle vara trevligt att hinna andas någon gång.

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer