Jag vaknade 4.54. Polarn vaknade 6.00. Sen var det igång.
Ett litet escaperoom. Hon har legat där halva kvällen.
Jag tvingade i arvsmassorna lite risgrynsgröt till frukost innan de skulle ge sig på julklapparna. Det gick sedan som det brukar; de river och sliter i några minuter, några saker ger upphov till små glädjetjut, andra mer dämpade reaktioner, men överlag tror jag att jag prickat rätt. Den där önskelistan jag börjar med i juni är räddningen.
Viktigast, och först, var Lillfjants julklapp. Hon var något skeptisk till sin nya matmaskin, men lyckades under dagen lista ut hur hon ska få ut maten. Roligast, självklart, var kartongen den kom i. Men se, det hade företaget också förstått och därför dekorerat kartongen och markerat var man skulle skära ut ett hål.
På eftermiddagen var vi hos mamsen och papsen för att äta oss mätta, och öppna fler julklappar. Sen tittade vi på tv och så var dagen över.
Det känns lite trist att magin är borta. Att det känns liksom mest som en tradig upprepning från alla år någonsin. Här kommer julklapparna, här är maten och sen är det över. Det är fint att se arvsmassornas förväntan och att hjälpa till att bygga upp deras spänning. Det ger så klart massor. Och jag är alltid lättövertalad när det kommer till mat. Men det är ju trots allt bara en dag, som alla dagar, och den kan komma med lika mycket besvikelse som glädje.
Jag får nog säga att vardag är nog mer min grej trots allt.
Kommentarer