Fortsätt till huvudinnehåll

Ett, två, tre, kör!

Jag vaknade 4.54. Polarn vaknade 6.00. Sen var det igång.
Jag tvingade i arvsmassorna lite risgrynsgröt till frukost innan de skulle ge sig på julklapparna. Det gick sedan som det brukar; de river och sliter i några minuter, några saker ger upphov till små glädjetjut, andra mer dämpade reaktioner, men överlag tror jag att jag prickat rätt. Den där önskelistan jag börjar med i juni är räddningen. 
Viktigast, och först, var Lillfjants julklapp. Hon var något skeptisk till sin nya matmaskin, men lyckades under dagen lista ut hur hon ska få ut maten. Roligast, självklart, var kartongen den kom i. Men se, det hade företaget också förstått och därför dekorerat kartongen och markerat var man skulle skära ut ett hål.
Ett litet escaperoom. Hon har legat där halva kvällen. 

På eftermiddagen var vi hos mamsen och papsen för att äta oss mätta, och öppna fler julklappar. Sen tittade vi på tv och så var dagen över.

Det känns lite trist att magin är borta. Att det känns liksom mest som en tradig upprepning från alla år någonsin. Här kommer julklapparna, här är maten och sen är det över. Det är fint att se arvsmassornas förväntan och att hjälpa till att bygga upp deras spänning. Det ger så klart massor. Och jag är alltid lättövertalad när det kommer till mat. Men det är ju trots allt bara en dag, som alla dagar, och den kan komma med lika mycket besvikelse som glädje. 
Jag får nog säga att vardag är nog mer min grej trots allt.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer