Fortsätt till huvudinnehåll

7-20

Vi blev rekommenderade att vara på frukosten så tidigt som möjligt och på morgonen fattade jag varför. De hade en gemensam gigantisk matsal för dessa tre enorma skyskrapor fulla av gäster. Vid 7.30 var det helt okej, men redan 8.15 började det bli jobbigt mycket folk. 
Hotellfrukost, gott gott, och värt att vakna tidigt för. Säger jag som ändå vaknar tidigt.
Och de hade dekorerat fint.

Trots frukostbuffé ville Pyret att vi skulle ta ett besök på Mr Cake , för hon tyckte det var obligatoriskt när vi är i Göteborg. Jag tänkte ju inte säga emot, men det är tur att det är en bit att gå dit.
Till ena sidan av staden och tillbaka, för resten av dagen spenderades på Liseberg, tyvärr i lite halvdassigt väder.
Jag kan inte säga att jag tycker att det var så mycket att  titta på. En julmarknad med svindyra saker, lotterier som gjorde arvsmassorna besvikna och en massa dyr mat och dryck. Det roligaste för Pyret var en stund i spelhuset, och Polarn fick åka skridskor.
Sen ville arvsmassorna hemskt gärna åka pariserhjulet när mörkret började falla. För på något sätt hade vi spenderat en faslig massa timmar på det allt mer knökfulla området. 
Jag gick med på det. Trots att i takt med stigande ålder har en viss höjrädsla verkat infinna sig. Det krävs en del vill jag påpeka, hotellets utanpåliggande glashiss kan jag åka till våning 29 för att roa arvsmassorna, helt utan problem. Men att åka i en jäkla låda som gungar lite, högt ovan marken gav mest "obehagskänslor". Jag tittade ut tillräckligt länge för att ta kort.
Övrig tid ägnade jag helst åt att stadigt hålla blicken i vagnen och vänta på att det skulle vara över. 
Märkligt ändå, jag kan tycka att ju äldre man blir desto mindre rädd borde man bli, men inte den här tanten. Kanske byter man bara rädslor, för annat jag varit rädd för struntar jag i och för sig i nu.

Tillbaka på fast mark lämnade vi Liseberg och gick och åt middag på en liten thairestaurang där ägaren stod och svor åt någon i telefon och min rätt fick kyckling istället för tofu. Men det var rätt gott ändå.

Väl tillbaka på rummet landade stegräknaren på 20182 steg och klockan på 20.15. Jag är helt slut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...