Fortsätt till huvudinnehåll

7-20

Vi blev rekommenderade att vara på frukosten så tidigt som möjligt och på morgonen fattade jag varför. De hade en gemensam gigantisk matsal för dessa tre enorma skyskrapor fulla av gäster. Vid 7.30 var det helt okej, men redan 8.15 började det bli jobbigt mycket folk. 
Hotellfrukost, gott gott, och värt att vakna tidigt för. Säger jag som ändå vaknar tidigt.
Och de hade dekorerat fint.

Trots frukostbuffé ville Pyret att vi skulle ta ett besök på Mr Cake , för hon tyckte det var obligatoriskt när vi är i Göteborg. Jag tänkte ju inte säga emot, men det är tur att det är en bit att gå dit.
Till ena sidan av staden och tillbaka, för resten av dagen spenderades på Liseberg, tyvärr i lite halvdassigt väder.
Jag kan inte säga att jag tycker att det var så mycket att  titta på. En julmarknad med svindyra saker, lotterier som gjorde arvsmassorna besvikna och en massa dyr mat och dryck. Det roligaste för Pyret var en stund i spelhuset, och Polarn fick åka skridskor.
Sen ville arvsmassorna hemskt gärna åka pariserhjulet när mörkret började falla. För på något sätt hade vi spenderat en faslig massa timmar på det allt mer knökfulla området. 
Jag gick med på det. Trots att i takt med stigande ålder har en viss höjrädsla verkat infinna sig. Det krävs en del vill jag påpeka, hotellets utanpåliggande glashiss kan jag åka till våning 29 för att roa arvsmassorna, helt utan problem. Men att åka i en jäkla låda som gungar lite, högt ovan marken gav mest "obehagskänslor". Jag tittade ut tillräckligt länge för att ta kort.
Övrig tid ägnade jag helst åt att stadigt hålla blicken i vagnen och vänta på att det skulle vara över. 
Märkligt ändå, jag kan tycka att ju äldre man blir desto mindre rädd borde man bli, men inte den här tanten. Kanske byter man bara rädslor, för annat jag varit rädd för struntar jag i och för sig i nu.

Tillbaka på fast mark lämnade vi Liseberg och gick och åt middag på en liten thairestaurang där ägaren stod och svor åt någon i telefon och min rätt fick kyckling istället för tofu. Men det var rätt gott ändå.

Väl tillbaka på rummet landade stegräknaren på 20182 steg och klockan på 20.15. Jag är helt slut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...