7-20

Vi blev rekommenderade att vara på frukosten så tidigt som möjligt och på morgonen fattade jag varför. De hade en gemensam gigantisk matsal för dessa tre enorma skyskrapor fulla av gäster. Vid 7.30 var det helt okej, men redan 8.15 började det bli jobbigt mycket folk. 

Hotellfrukost, gott gott, och värt att vakna tidigt för. Säger jag som ändå vaknar tidigt.

Och de hade dekorerat fint.

Trots frukostbuffé ville Pyret att vi skulle ta ett besök på Mr Cake , för hon tyckte det var obligatoriskt när vi är i Göteborg. Jag tänkte ju inte säga emot, men det är tur att det är en bit att gå dit.

Till ena sidan av staden och tillbaka, för resten av dagen spenderades på Liseberg, tyvärr i lite halvdassigt väder.

Jag kan inte säga att jag tycker att det var så mycket att  titta på. En julmarknad med svindyra saker, lotterier som gjorde arvsmassorna besvikna och en massa dyr mat och dryck. Det roligaste för Pyret var en stund i spelhuset, och Polarn fick åka skridskor.

Sen ville arvsmassorna hemskt gärna åka pariserhjulet när mörkret började falla. För på något sätt hade vi spenderat en faslig massa timmar på det allt mer knökfulla området. 

Jag gick med på det. Trots att i takt med stigande ålder har en viss höjrädsla verkat infinna sig. Det krävs en del vill jag påpeka, hotellets utanpåliggande glashiss kan jag åka till våning 29 för att roa arvsmassorna, helt utan problem. Men att åka i en jäkla låda som gungar lite, högt ovan marken gav mest "obehagskänslor". Jag tittade ut tillräckligt länge för att ta kort.

Övrig tid ägnade jag helst åt att stadigt hålla blicken i vagnen och vänta på att det skulle vara över. 

Märkligt ändå, jag kan tycka att ju äldre man blir desto mindre rädd borde man bli, men inte den här tanten. Kanske byter man bara rädslor, för annat jag varit rädd för struntar jag i och för sig i nu.

Tillbaka på fast mark lämnade vi Liseberg och gick och åt middag på en liten thairestaurang där ägaren stod och svor åt någon i telefon och min rätt fick kyckling istället för tofu. Men det var rätt gott ändå.

Väl tillbaka på rummet landade stegräknaren på 20182 steg och klockan på 20.15. Jag är helt slut.