Det märks att det är dags för lite ledighet när den konstanta känslan är "bråttom". Jag har bråttom överallt, med allt, hela tiden. Bråttom att springa min runda, bråttom att läsa, bråttom att klippa naglarna, bråttom att träna mitt pass, bråttom att vika tvätten, bråttom att stretcha, bråttom att duscha, bråttom att äta, till och med bråttom att somna. Även när det inte är någon brådska, även när det finns all tid.
Det var jättegott.
Som kompis till känslan "bråttom" finns känslan "bort". Jag vill ta bort saker och situationer, jag vill ta bort planer och måsten. Jag vill låsa in mig och vara ifred.
Allt som allt goda tecken på att börja dra ner tempot, plocka bort måsten, sätta tydliga gränser och ta hand om sig.
Så, när arvsmassorna, till sin stora glädje, skulle få korv och makaroner till middag, satte jag en gräns och tog hand om mig. Jag gjorde en mathavresallad som tillbehör istället.
Jag mår lite bättre bara där.
Kommentarer