Fortsätt till huvudinnehåll

Uppför

Jag tror inte att jag återhämtat mig efter helgen riktigt. Värmen och penicillinet gör väl sitt också kan jag tänka. Jag är så långsam i kroppen och så trög i tanken att det blir rent plågsamt.
Men eftersom jag fick undantag och får jobba hemma imorgon så är det ju nästan som helgen börjat. Att sitta hemma framför en dator hela dagen är ju inte så ansträngande. Nu gör vi ett nytt försök på nästan långhelg, fast utan hela midsommargrejen då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän