Fortsätt till huvudinnehåll

Alternativt firande

Om ni känner er mätta på bilder av midsommarstången, sillburkar, blå sjöar och jordgubbar, så kan man också spendera midsommar så här:
Från början;
I tisdags svullnade lymfkörteln på höger sida upp lite grann, utan andra symtom. Det här kan ju låta knasigt, men för mig brukar det vara ett tecken på pms. Händer titt som tätt att jag får svullna lymfkörtlar när det är dags för mens, och nu även när det inte kommer någon mens eftersom så funkar kroppen nu.
Därför tänkte jag inte mer på det.

På torsdagskvällen tyckte jag att halsmandeln började spöka lite och under natten mådde jag allt sämre. Fortfarande ingen feber eller andra symtom. Men jag hade ingen lust att åka till närakuten på midsommarafton, på grund av närakuten på en röd dag liksom, så jag försökte sova bort det.
Natten till idag var plågsam. Jag somnade vid 1, vaknade en gång i timmen och gick upp vid 5. Smärtan spred sig upp mot örat och ner mot nacken och det började bli svårt att svälja. Jag ringde 1177, de sa till mig att åka till närakuten, fast det var midsommar.

Jag tog mig iväg och var där när de öppnade, blev nummer två i kön, fick en undersökning, en provtagning och en hänvisning till stora akuten.
På öron, näsa, hals-akuten sa en trevlig läkare att det föreföll vara halsböld. Hur jag nu fått det utan att haft halsfluss, förkylning eller vara rökare. Läkaren förklarade att han behövde spraya bedövning i halsen och sen ta en nål, sticka den i halsmandeln några gånger för att se om han kunde tömma bölden.
Jag grät Lille-skutt tårar i förskott, och det visade sig att det var banne mig vidrigt. 

Läkaren lyckades inte få ut något var, så han slutade plåga mig och skickade hem mig med en dunderkur antibiotika. 
6 tabletter om dagen ska jag peta i mig. Har jag tur blir det bättre då, men annars har jag ett återbesök på måndag för ett nytt försök att tömma bölden. Jag räknar kallt med att antibiotikan hjälper, för jag vill inte stickas med nålen igen, hur trevlig läkaren än var.

Inget ont som inte har något gott med sig. Vilket är ett sjukt dåligt ordspråk, för det mesta onda är fasiken utan gott. Som att jag missar långhelg med tjejerna på grund av det här. Och att när man är vuxen och är sjuk så måste man fortfarande tvätta, plocka disk och ordna mat.  Men eftersom jag är så gammal och vis att jag pratar i ordspråk, så var jag också så klok att jag tog med mig en bok till alla väntetider på akuten. Jag tog med denna:
Secondhandfyndet Farmor dör av Malin Wollin.
Oerhört trevligt sällskap, så pass att jag fortsatte hemma mellan jag slumrade till och nu har jag snart läs ut den. 
Den var signerad:
Om jag byter namn kan jag låtsas att den var bara till mig. 

Nu lever jag per timme. Varje timme som går till nästa antibiotikatablett. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän