Kollegan lyckades idag sålla sig till den en procenten av yrkesarbetande svenska populationen som har en doktors titel.
Jag får väl känna mig lite delaktig eftersom han under disputationens diskussion försvarade delar av sin avhandling med att andra faktorer opponenten nämnde, inte påverkade resultatet eftersom han hade en "excellent colleague *yrkestitel*" som hanterade de delarna. Alltså just jag. Förutom det pinsamma i att hela salen då tittade på mig och log så noterade jag att så väl chefer som högsta ledning närvarade. Senare på kvällens fest skämtade chefen om just detsamma; nu gäller det att smida medan järnet är varmt och högsta chef fått höra att jag var excellent, det måste vi dra fördel av.
Jag kände mig mycket mer bekväm.
Tillsammans med de äldre släktingarna var jag bland de första att avrunda för att ta mig hem. Men när jag gick såg jag flera andra som också lämnade lokalen. Inte bara gamla tanter.
Och jo, jag kom iväg till festen. Jag hann hem en vända för att byta om innan jag fick springa till tåget. Det blev inte starkt rosa klädsel, jag kände mig inte så stark, istället föll valet på denna outfit:
Däremot kände jag mig mindre bekväm under kvällen. Jag var inte alls på humör för att sitta tillsammans med 50 personer och vara social. Ljudnivån var obekväm och fullkomligt utmattande, i en liten men väldigt fin festlokal.
Jag hade dock tur med bordsplaceringen och fick härliga bordsgrannar
Kvällen var också full av fina och känslosamma tal, lite spex och god mat.
Jag är glad att jag tog mig iväg, men oj vad det tpg på krafterna.
Kommentarer