Utmärkt, på engelska

Kollegan lyckades idag sålla sig till den en procenten av yrkesarbetande svenska populationen som har en doktors titel.

Jag får väl känna mig lite delaktig eftersom han under disputationens diskussion försvarade delar av sin avhandling med att andra faktorer opponenten nämnde, inte påverkade resultatet eftersom han hade en "excellent colleague *yrkestitel*" som hanterade de delarna. Alltså just jag. Förutom det pinsamma i att hela salen då tittade på mig och log så noterade jag att så väl chefer som högsta ledning närvarade. Senare på kvällens fest skämtade chefen om just detsamma; nu gäller det att smida medan järnet är varmt och högsta chef fått höra att jag var excellent, det måste vi dra fördel av.

Och jo, jag kom iväg till festen. Jag hann hem en vända för att byta om innan jag fick springa till tåget. Det blev inte starkt rosa klädsel, jag kände mig inte så stark, istället föll valet på denna outfit:

Jag kände mig mycket mer bekväm.

Däremot kände jag mig mindre bekväm under kvällen. Jag var inte alls på humör för att sitta tillsammans med 50 personer och vara social. Ljudnivån var obekväm och fullkomligt utmattande, i en liten men väldigt fin festlokal.

Jag hade dock tur med bordsplaceringen och fick härliga bordsgrannar

Kvällen var också full av fina och känslosamma tal, lite spex och god mat.

Tillsammans med de äldre släktingarna var jag bland de första att avrunda för att ta mig hem. Men när jag gick såg jag flera andra som också lämnade lokalen. Inte bara gamla tanter.

Jag är glad att jag tog mig iväg, men oj vad det tpg på krafterna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen