Fortsätt till huvudinnehåll

I särskild ålder

Jag var på återbesök idag, det gick bra. Sprutan fick ligga kvar i lådan. När jag skulle gå så sa läkaren: 
"Ja just det, 48 år, då behöver du komma tillbaka för en uppföljning om en månad."
Jag svarade något charmerande och svalt i stil med:
"Ähhh? Ååkeiijjj??"
"Ja, när man är i din ålder och har haft halsböld så behöver man kolla upp att det inte finns någon annan underliggande orsak, som cancer - som jag inte tror att det är. Men det är enligt protokoll i din ålder."

Jaha. Så där är man i ålderskategorin att allt skulle kunna vara cancer. Jag som just vant mig vid medlemskapet i gruppen Allt Är Klimakteriet, eller AÄK som det kallas. 
Också, är det nu det börjas? När man går från att med dessa två besök ha totalt 7 journalanteckningar (och två mödravårdssjournaler) registrerade i 1177, till att få frikort för att allt börjar rasa, minsta virus blir en nära döden upplevelse och allt kräver minst tre undersökningar för att "utesluta saker". 
Jag hade helst skippat dagens undersökning också, förutom att det inte gick. Läkaren sa att "det var bara att ringa och avboka om jag mådde bättre", han sa det säkert tre gånger. Men i kallelsen fanns bara numret till växeln, och växeln fick inte koppla till ÖNH akuten, mottagningen var stäng för det var söndag och var heller inte samma som akuten. På Alltid öppet fanns bokningen men chatten var avstängd och bokningen gick inte att avboka. Så där. Ett fullkomligt onödigt besök på akuten. Eftersom jag så tydligen är tant nu, så tänkte jag undersöka hur denna miss kan förmedlas till avdelningen. För sånt gör tanter. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.