Fortsätt till huvudinnehåll

I särskild ålder

Jag var på återbesök idag, det gick bra. Sprutan fick ligga kvar i lådan. När jag skulle gå så sa läkaren: 
"Ja just det, 48 år, då behöver du komma tillbaka för en uppföljning om en månad."
Jag svarade något charmerande och svalt i stil med:
"Ähhh? Ååkeiijjj??"
"Ja, när man är i din ålder och har haft halsböld så behöver man kolla upp att det inte finns någon annan underliggande orsak, som cancer - som jag inte tror att det är. Men det är enligt protokoll i din ålder."

Jaha. Så där är man i ålderskategorin att allt skulle kunna vara cancer. Jag som just vant mig vid medlemskapet i gruppen Allt Är Klimakteriet, eller AÄK som det kallas. 
Också, är det nu det börjas? När man går från att med dessa två besök ha totalt 7 journalanteckningar (och två mödravårdssjournaler) registrerade i 1177, till att få frikort för att allt börjar rasa, minsta virus blir en nära döden upplevelse och allt kräver minst tre undersökningar för att "utesluta saker". 
Jag hade helst skippat dagens undersökning också, förutom att det inte gick. Läkaren sa att "det var bara att ringa och avboka om jag mådde bättre", han sa det säkert tre gånger. Men i kallelsen fanns bara numret till växeln, och växeln fick inte koppla till ÖNH akuten, mottagningen var stäng för det var söndag och var heller inte samma som akuten. På Alltid öppet fanns bokningen men chatten var avstängd och bokningen gick inte att avboka. Så där. Ett fullkomligt onödigt besök på akuten. Eftersom jag så tydligen är tant nu, så tänkte jag undersöka hur denna miss kan förmedlas till avdelningen. För sånt gör tanter. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la