Fortsätt till huvudinnehåll

Tvära kast

En kollega bjöd på godsaker idag:
Och jag behövde en liten sockerkick för att återhämta mig från pärsen att Polarn under promenaden till skolan ville rädda den här:
En skitstor spindel. Jag höll mig på behörigt avstånd medan hon fick den bort från gångbanan.

Jag överlevde morgonen och lyckades få dagen att rulla på. Just som jag skulle ta tag i sista uppgiften för arbetsdagen så fick jag sms från Pyret om att hon och Polarn kommit hem till en diskbänk full av vatten.
De var så makalöst duktiga och drog fram disktrasor, kökshanddukar och hushållspapper och torkade upp allt de såg. Jag försökte runda av så snabbt jag kunde, vilket naturligtvis tog längre än jag ville, och tog mig hem. 
Väl hemma hittade jag också vatten i underskåp och överskåp. Vattnet måste kommit uppifrån och bakom väggen på något sätt. Så imorgon blir det att ringa hyresvärden och hålla tummarna för att det inte är någon härlig vattenläcka från grannen som drabbar oss.
Jag håller också tummarna för att jag kommer iväg på disputationsfesten imorgon och inte sitter och väntar på hantverkare. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.