Arvsmassorna har varit på dagläger den här veckan, där dagarna spenderas ute i skogen eller vid stranden. Det har varit en hit. Polarn har skaffat sig nya kompisar varje dag medan Pyret har hängt med redan befintliga kompisar. Precis som det brukar vara kan man säga.
Äckliga små kryp. Jag kan för mitt liv inte förstå hur vi inte kan ha utrotat dem. Om vi nu lyckas utrota stora söta djur borde väl de där inte vara ett problem, eller?
Polarn har entusiastiskt berättat om lekar och utflykter, och vilket otroligt tålamod ledarna har. De blir liksom aldrig arga eller irriterade, berättar hon, de har hur mycket tålamod som helst. Mycket mer än vad fritidsfröknarna har. Jag valde att inte gå in i frågan om det kan bero på att ledarna här är tonåringar som har ett sommarjobb, medan fritisdpersonalen är vuxna som gör det där varje dag med mycket större grupper. Det är ju bara fint att höra att de har så härliga ledare.
Att de är utomhus hela dagarna sätter sina spår. Varje kväll räknar Polarn hur många rivsår och blåmärken och skaffat sig, vi smörjer tusen myggbett och letar fästingar. Idag fick vi napp.
Imorgon är sista dagen på lägret, Polarn vill redan anmäla sig till nästa år, Pyret säger inte så mycket. Precis som det brukar vara alltså.
Kommentarer