Det är så härligt när vägar är plogade så där så att plogen skyfflar bort översta lagret snö, och plattar till det undre lagret.
Långpromenaden med mammakompisen var hal och knölig, där emellan lekte vi "hitta trottoaren", den var svår.
Men vi åt lunch innan.
Lillfjant uppskattade inte att jag varit borta, men uppskattade att jag kom hem.
Chokladglass med chokladbitar och havssalt, virvlar av salt kolasås och salta kolabitar. Helt klart 5 glassar av 5.
Jag smörjer och smörjer och smörjer och smörjer, med salvor och krämer för just hälsprickor. Som bäst är det bara ytligt så att hela foten ser marmorerad ut, som värst blir det djupa sprickor. Så jäkla irriterande.
Varför får Svt, som är reklamfritt, visa program som inleds med en hel radda: "Programmet är sponsrat av..."? Jag förstår inte.
Fika hittade vi däremot:
Till Mello valde jag bort chipsen till förmån för Ben & Jerrys samarbete med Tony's.
Och nu inleder vi en ny säsong av hälsprickor.
Men nacken känns bättre. Jag är fortfarande öm vid vissa rörelser, fast någon läkningsprocess har ju då ändå skett. Min kropp är lite som en blinkers; funkar, funkar inte.
Jag avrundar med frågan jag ställer mig varje år:
Kommentarer