Fortsätt till huvudinnehåll

Borde lärt mig det här

Jag önskar att jag hade ägnat mer tid åt hår, naglar och smink än vad jag gjort. För nu dundrar en tweenie fram med en lillasyster i släptåg, och jag kan inte leverera på den nivå som efterfrågas.

Pyret vill ha hjälp att måla naglar och lägga på något slags löst glitter ovanpå, för den behändiga lösningen nagellack med glitter i är ju alldeles för enkelt. 
Hon vill skapa outfits där tjocka huvtröjor stoppas innanför leggings, eller dra upp byxor med låg linning till högt upp i midjan med hjälp av skärp, för att sedan ta ut frustrationen över hur obekvämt det blir på mig.
Hon vill skapa frisyrer som tar timmar och massor med produkter, fem minuter innan jag behöver gå. Allra helst ska det också vara en frisyr som är gjord för något annat slags hår. 

Nu börjar hon prata om ansiktsmasker, parfym och smink lagom tills jag har lärt mig att stör inte huden i onödan är ett vinnande koncept, och den perfekta mascaran är en seglivad myt. 
När började du använda smink? frågade Polarn häromdagen. Jag tog på mig tänkarhatten och tänkte lika intensivt som Professor Balthazar.
Till sist kom jag på att i sjunde klass började jag använda en ljusgrå kajal. Det blev så uppenbart för mig att jag inte riktigt är förberedd på att hjälpa generationen som vill att allt är som  tutorials på Youtube.
Jag antar att jag får börja kolla tutorials på Youtube istället för att leta upp gamla barnprogram. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.