Fortsätt till huvudinnehåll

Borde lärt mig det här

Jag önskar att jag hade ägnat mer tid åt hår, naglar och smink än vad jag gjort. För nu dundrar en tweenie fram med en lillasyster i släptåg, och jag kan inte leverera på den nivå som efterfrågas.

Pyret vill ha hjälp att måla naglar och lägga på något slags löst glitter ovanpå, för den behändiga lösningen nagellack med glitter i är ju alldeles för enkelt. 
Hon vill skapa outfits där tjocka huvtröjor stoppas innanför leggings, eller dra upp byxor med låg linning till högt upp i midjan med hjälp av skärp, för att sedan ta ut frustrationen över hur obekvämt det blir på mig.
Hon vill skapa frisyrer som tar timmar och massor med produkter, fem minuter innan jag behöver gå. Allra helst ska det också vara en frisyr som är gjord för något annat slags hår. 

Nu börjar hon prata om ansiktsmasker, parfym och smink lagom tills jag har lärt mig att stör inte huden i onödan är ett vinnande koncept, och den perfekta mascaran är en seglivad myt. 
När började du använda smink? frågade Polarn häromdagen. Jag tog på mig tänkarhatten och tänkte lika intensivt som Professor Balthazar.
Till sist kom jag på att i sjunde klass började jag använda en ljusgrå kajal. Det blev så uppenbart för mig att jag inte riktigt är förberedd på att hjälpa generationen som vill att allt är som  tutorials på Youtube.
Jag antar att jag får börja kolla tutorials på Youtube istället för att leta upp gamla barnprogram. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän