Jag önskar att jag hade ägnat mer tid åt hår, naglar och smink än vad jag gjort. För nu dundrar en tweenie fram med en lillasyster i släptåg, och jag kan inte leverera på den nivå som efterfrågas.
Pyret vill ha hjälp att måla naglar och lägga på något slags löst glitter ovanpå, för den behändiga lösningen nagellack med glitter i är ju alldeles för enkelt.
Hon vill skapa outfits där tjocka huvtröjor stoppas innanför leggings, eller dra upp byxor med låg linning till högt upp i midjan med hjälp av skärp, för att sedan ta ut frustrationen över hur obekvämt det blir på mig.
Hon vill skapa frisyrer som tar timmar och massor med produkter, fem minuter innan jag behöver gå. Allra helst ska det också vara en frisyr som är gjord för något annat slags hår.
Nu börjar hon prata om ansiktsmasker, parfym och smink lagom tills jag har lärt mig att stör inte huden i onödan är ett vinnande koncept, och den perfekta mascaran är en seglivad myt.
När började du använda smink? frågade Polarn häromdagen. Jag tog på mig tänkarhatten och tänkte lika intensivt som Professor Balthazar.
Till sist kom jag på att i sjunde klass började jag använda en ljusgrå kajal. Det blev så uppenbart för mig att jag inte riktigt är förberedd på att hjälpa generationen som vill att allt är som tutorials på Youtube.
Jag antar att jag får börja kolla tutorials på Youtube istället för att leta upp gamla barnprogram.
Kommentarer