Jag är inte ett stort fan av förändringar. Tvärtom så håller jag i och väntar ut så länge det bara går för att slippa förändringar. Någonstans hoppas jag väl att kanske slipper saker bli annorlunda då. Fast så fungerar det ju inte, vissa förändringar är oundvikliga hur mycket man än försöker förneka dem eller låtsas som att de inte finns.
Nu är det en kollega som varit mer än kollega, och planer för att ses nästa gång är redan gjorda, så det var ju på inget sätt ett farväl. Men det blir tomt ändå, och det blir en förändring. Jag gillar ju som sagt inte förändringar.
Idag gick en mycket omtyckt kollega i pension, och det är ju en del av arbetslivet. Vi har alla förberett oss väl och länge, men samtidigt undvikit det hela på ett imponerande vis. Fast nu hölls talen, skämt med en stor dos kärlek levererades, gåvor överräcktes, och tårar föll från kollegor som kommit från egna och andra avdelningar. Vi bjöds på lunch och fika, och det mildrade situationen en del.
Kommentarer