Fortsätt till huvudinnehåll

På beställning

Jag tänker att det är en bra sak, att Polarn så bestämt talar om vad hon vill ha. Hon kommer ha nytta av den egenskapen i framtiden, om jag lär henne att förvänta sig att bli lyssnad på.
Så jag lyssnade.
Jag gick också upp extra tidigt för att dekorera muffins till brickan med presenter och födelsedagståget. Jag vispade smet till frukostvåfflan, och grädde, och serverade den så som hon beställt.
Sedan ägnade jag en stund åt att göra frisyr; den skulle vara tjusig, sa hon. Jag improviserade fram detta:
Inspirerad av krigardrottningen Daenerys som fick mer avancerade flätor ju fler segrar hon fått.
Hon är ju en krigare lilla Polarn, som inte är så liten längre. 

För att inte hamna i krig med min krigardrottning så nyttjade jag lite flex för att kunna förbereda middag och marängtårta. Men också för att kunna följa med Pyret ner till affären för att handla en present, på hennes begäran. Det var första gången hon köpte en present till sin syster för sina egna pengar, och då slog hon på stort och köpte två. 
Polarn har tidigare varit ledsen över att ha köpt present till Pyret, men inte fått någon själv. Nu blev hon så glad att få presenterna hon kastade sig runt halsen på sin storasyster. Pyret blev genast obekväm, men också lite stolt. Så fint.

Allt som allt tror jag att det blev den dagen hon beställt, och så länge önskemålen är rimliga så kommer jag fortsätta leverera. Hon ska kunna ha många flätor i framtiden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän