Inte vet jag om det är åldern, eller järnvärdena, eller att jag har väntat en vecka på att mensen ska komma igång, men jag klarar inte av värme längre.
Mitt arbetsrum har i och för sig noll luft, som alla gamla offentliga byggnader, och blir ännu värre av att ha extra många fönster och ha sol hela dagen. Dessutom har jag haft många besök på plats som innebär att arbeta i skyddsutrustning i denna obefintliga ventilering. Men idag var det ju inte ens särskilt mycket av denna varan:
Men jag håller ändå på att klappa ihop. Jag mår illa, kan knappt tänka, och får tungt att andas. Det är verkligen inget jag känner igen, jag gillade ju Italien i juli, pallade Egypten mitt i sommaren, och tycker Thailands klimat är mysigt. Vad är det som händer?
Med det sagt så har jag ändå dåligt samvete över att ha hoppat över träning idag. Vilket är löjligt på flera sätt. Dels är det sällan jag hoppar över min träning, den är inarbetad på rutin tisdag, torsdag och en helgdag. Dels är det inte något fel med att hoppa över varken en eller flera träningar. Men framförallt är det löjligt att tänka så när jag varje dag går 2 powerwalks.
Nåväl, fördelen med värmen är att frossa i sånt här:
Då har självklart jordgubbarna redan rykt.
Vi får väl se om den påfyllningen gör att jag tar mig igenom morgondagen.
Kommentarer