Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen

Sommar.
Shorts och t-shirt.
Glass i solen.
Promenad i Hagaparken.
Så himla härligt.

Om jag mäter dagen i ätbara saker så hade den både höjdpunkter och besvikelser.

Frukosten var riktigt bra:
Jag däckade totalt igår kväll och somnade redan vid 21. Så självklart vaknade jag redan klockan 5 imorse. Jag kunde så snart affären öppnade vid 7 gå ner och plocka ihop färskt bröd, bär och frukt. 

En annan höjdpunkt är att det går att köpa Limelon igen:
Det är så vansinnigt gott!

Till besvikelserna hörde lunchen på Koppartälten. Sallad i plastlåda som bestod av grillad, seg kyckling med halvdan potatissallad och lite grönsaker, för 135 kronor. Nja säger jag. 

Jag hade tänkt att kompensera det till middagen, men då bestämde arvsmassorna att de ville ha kokt korv på IKEA. Vi var där för att köpa nya bäddmadrasser till dem. Nu är väl korv med bröd sällan någon finmiddag, men kan ju ha lite charm ändå. Fast idag var korven inte riktigt varm och lite mer kompakt än den brukar. Tragiskt nog har jag ätit många IKEA-korvar, och har inte upplevt att de brukar missa sånt som att värma ordentligt. Att middagen blev en besvikelse för att IKEA-korven var kall tar ju saken till en helt ny lägstanivå, även för en luttrad förälder.

Den största besvikelsen var trots det att jag har köpt så mycket gott till kvällen, som jag knappt fick hugga in i. För jag fastnade i att fixa garderober. Så här när sommaren kommer så är det ju dags att plocka fram sommarskor och sommarkläder. Och då tänkte jag passa på att "bara" sätta in en hylla till i ena hallgarderoben. "Bara" tog 2 timmar,  många svordomar och en omorganisering. Så när jag var klar med det var det inte mycket av kvällen kvar och därför inte tid att moffa i mig godis. Så brutalt.

Kanske är det här ett riktigt bra argument för mitt eviga tjatande om hur viktigt det är med bra frukost. Tänk om jag bara ätit en smörgås och druckit en kopp kaffe idag, hur tragisk hade inte dagen blivit då? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.