Jag tränade igår, efter ett uppehåll på såväl torsdagens som söndagens pass. Illamåendet och huvudvärken har lagt sig något, även om det ligger kvar en del.
Det som förvånade mig var en känsla av att det gick ganska lätt, både halvtimmen på crosstrainern och halvtimmen styrketräning. Kände mig till och med lite smidigare när jag stretchade efteråt.
Lika svettig som vanligt dock, trots trendiga hål i outfiten. Värsta tränings fashionistan.
På vägen till jobbet imorse märkte jag halvvägs att jag inte var andfådd, och när jag kom fram såg jag att jag hållit ett något högre tempo än vanligtvis
Under lunchpromenaden med kollegan, som också är en som gillar att gå snabbt, märkte jag att jag kunde prata utan att flåsa så nämnvärt. Hon märkte det också.
På promenaden hem kände jag nästan att jag ville börja springa istället för att gå, och det märktes på tempot.
Så kanske är det så att det där tillskottet med järn hjälper?
Kanske kan det, som för Karl Alfred, också hjälpa att få lite mer muskler på den där svettiga pannkakan till kropp. Mina tabletter innehåller ju dessutom mycket mer järn än spenat.
Skämt åsido. Vissa magmuskler börjar träda fram, vilket jag antar är förklaringen till varför jag inte haft ryggskott på länge (peppar, peppar), och rygg och nacke har fått lite mer stöd, vilket säkert hjälpt mot värk i nacken som kommer efter kontorsdagar.
Vågar man hoppas på att både kunna andas och slippa ha värk lite här och där? Vilka storslagna drömmar jag får.
Kommentarer