Snart är det dags för semester.
Jag Googlar kvällarna i ända för att komma på förslag för hur vi ska ägna våra fem veckor tillsammans. När jag hittar något uppslag är herr B.o.B.s entusiastiska svar:
"Ja, boka det då."
Så härligt med gemensam planering. Å andra sidan så är det det ett inte helt obekant ämne mellan kvinnor i parrelationer på luncherna så här lagom till sommaren, har jag märkt. Ett år sa jag att jag skulle lämna hela planeringen till herr B.o.B. för att jag var så trött på att driva ämnet och planeringen. De andra drog djupt efter andan, spärrade upp ögonen och viskade "nääää", och någon sa "Men då kommer det ju inte bli någon semester alls." Semester fick vi, herr B.o.B. planerade och bokade men med samma muttrade jag gör nu.
Vad är det som är så knepigt med att sätta sig ner och planera gemensamt?
Nåväl. Jag måste ju också försöka planera efter min härliga "fas i livet" eftersom jag inte direkt kommer vilja befinna mig på resande fot om jag måste ha med ett ombyte, halva mensskyddsförrådet, och aldrig befinna mig mindre än några minuter från en toalett. Det svårt när jag inte vet säkert när mensen behagar dyka upp.
Jag väntar och väntar.
Sen ska jag lista ut hur jag ska förhålla mig till att ena dagen känna mig pigg och stark, medan nästa är en plåga att ens ta mig ur sängen. Hade hoppats att järnbristen skulle vara största boven och därför stabiliserat saker något vid det här laget, men det kan tydligen ta månader.
Fast om ingen planering blir gjord så kanske lösningen blir detta:
Lite spontant drog vi till Skansen idag. Arvsmassorna åkte kommunalt för första gången på över ett år. Jag för andra gången, första gången var till gyn nyligen, det här var första nöjesåkningen. Och vi slog till på ett årskort. Så om inget annat händer får vi väl hänga där var och varannan dag. Jag har föreslagit att vi ska vandra på semestern, på Skansen kan man ju få ihop många steg.
Kommentarer