Fortsätt till huvudinnehåll

Ett år till

För att fira att jag tagit mig igenom ett år till så blev jag väckt av Pyret som hade krupit ner hos oss, hon drömde en mardröm. Sen kunde jag inte somna om. Efter 45 minuter gav jag upp och lämnade sängen, då var klockan 5:15.
Efter ett par timmar av virkning och tv hade båda arvsmassorna vaknat så jag serverade frukost åt dem. Som vanligt. 

Av Polarn fick jag två teckningar som hon stolt lämnade över, hon hade ritat två av de ormar hon önskar sig. Vad varje mor vill ha på sin födelsedag; en önskelista.

Lite senare fick jag presenter och blommor...
...innan jag fick åka iväg till Taxinge slott och välja från buffén. Fast det var vissa protester över att just jag skulle välja vad vi skulle göra idag. Pyret tyckte det var smått orättvis.
(Snodda bilder, men äkta upplevelse)

Tyvärr var det också så att jag igår började med de där järntabletterna jag fick av gyn. 
Inte vet jag om jag blivit allt ner känslig, eller om det har med dosen att göra, men jag har mått lite halvkasst idag. Tryckande huvudvärk, yrsel, illamående, jobbig mage och trötthet i tilltagande takt under förmiddagen. Som att jag hade födelsedagsfest igår, typ. Så jag var inte på världens utflyktshumör och mycket av fikat fick vi ta med hem.

Vi tog dock en liten promenad i området, så långt jag orkade, och till Polarns stora glädje låg en orm och solade på en brygga. Vi hann ta en rejäl titt innan den smög undan. 
Till Pyrets andra besvikelse orkade jag inte med så mycket mer och vi åkte hem. Jag slocknade ett tag innan middagen, och det hjälpte, för jag fick i alla fall lite aptit. Helt oväntat blev jag sugen på en riktigt bra kebabtallrik, jag som är så galet trött på snabbmat i vanliga fall. Så vi åkte iväg för detta. Ett makalöst intensivt regn drog igång just som vi kom fram, och gjorde oss till blötdjur när vi skulle hem.
Då var det skönt att komma hem och byta om till en av morgonens presenter:
Mjukis! Var vänlig notera strumporna, som arvsmassorna valt. 

Kanske inte en dag med världens födelsedagsfirande, men jag fick i alla fall må som att jag hade haft det. Får jag sova till 5:30 imorgon så kan jag i alla fall säga att jag fått en sovmorgon under långhelgen. Vilken present det skulle vara.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.