Ett helt jäkla läsår. Pyret har avslutat sitt första läsår. Med det var jag på mitt livs första skolavslutning som förälder.
Alla klassiska moment genomfördes, som Den blomstertid nu kommer. Med kyla och regn var det svårt att få någon riktig feeling för sådana punkter i programmet får jag erkänna. Sen fanns det något av en mer modern klassiker med; som att all personal gick upp och sjöng för eleverna. Och ett inslag jag inte hört talas om förut; att alla förskoleklasselever fick gå och lämna över en ros till eleverna i 6:an.
Ett klassiskt inslag som uteblev var snyft och tårar; jag behövde inte ens blinka intensivt. Är inte helt klar över vad det beror på, men kanske har det att göra med att skolan inte levererat helt lysande under året, och att det därför är svårt att känna sig rörd. Eller så var det på grund av det usla ljudet och upplägget att man som förälder fick se på avslutningen från våningar och trappor i huset. Vem vet.
Efter stora avslutningen samlades förskoleklassen för ett eget avslut, där barnen fick med sig varsin dikt. Kompisens mamma föreslog igår att vi efter det kunde ha picknick, tills vi kollade väderprognosen. Nu gick vi tillsammans med småsyskon och åt pizza istället. Det kanske också är något som faller in under modern klassiker.
Det var fotoförbud så inget finns dokumenterat för omvärlden, förutom ett foto på Pyret i avslutningsklänning på morgonen, och ett foto på henne och bästa kompisen efter avslutningen. Jag fattar tanken bakom beslutet, men nog blir det lite tråkigt, och inte bara utifrån ett väldigt egoistiskt perspektiv. Tänk som i kompisens familj där pappan inte var med och därför inte fick se något från sitt barns första avslutning. Blir ju lite onyanserat när man tänker igenom sådant beslut några varv till, kanske.
Hur som helst.
Pyret är inte längre F-klass, hon är en blivande förstagluttare. Fast det känns som hon föddes typ igår. Stundtals helt overkligt.
Alla klassiska moment genomfördes, som Den blomstertid nu kommer. Med kyla och regn var det svårt att få någon riktig feeling för sådana punkter i programmet får jag erkänna. Sen fanns det något av en mer modern klassiker med; som att all personal gick upp och sjöng för eleverna. Och ett inslag jag inte hört talas om förut; att alla förskoleklasselever fick gå och lämna över en ros till eleverna i 6:an.
Ett klassiskt inslag som uteblev var snyft och tårar; jag behövde inte ens blinka intensivt. Är inte helt klar över vad det beror på, men kanske har det att göra med att skolan inte levererat helt lysande under året, och att det därför är svårt att känna sig rörd. Eller så var det på grund av det usla ljudet och upplägget att man som förälder fick se på avslutningen från våningar och trappor i huset. Vem vet.
Efter stora avslutningen samlades förskoleklassen för ett eget avslut, där barnen fick med sig varsin dikt. Kompisens mamma föreslog igår att vi efter det kunde ha picknick, tills vi kollade väderprognosen. Nu gick vi tillsammans med småsyskon och åt pizza istället. Det kanske också är något som faller in under modern klassiker.
Det var fotoförbud så inget finns dokumenterat för omvärlden, förutom ett foto på Pyret i avslutningsklänning på morgonen, och ett foto på henne och bästa kompisen efter avslutningen. Jag fattar tanken bakom beslutet, men nog blir det lite tråkigt, och inte bara utifrån ett väldigt egoistiskt perspektiv. Tänk som i kompisens familj där pappan inte var med och därför inte fick se något från sitt barns första avslutning. Blir ju lite onyanserat när man tänker igenom sådant beslut några varv till, kanske.
Hur som helst.
Pyret är inte längre F-klass, hon är en blivande förstagluttare. Fast det känns som hon föddes typ igår. Stundtals helt overkligt.
Kommentarer