Fortsätt till huvudinnehåll

Var god dröj.

Jag säger det igen; tröttheten just nu är inte att leka med. Jag går omkring som i en fysisk och psykisk gyttja. Man kan säga att jag lite ute ur leken just nu.

Då blir det ju svinkul att lära sig en ny telefon. Nog för att jag är glad för att få en tjänstetelefon när min tjänst innebär 

1. Att vandra mellan två avdelningar och olika samtals- och konferensrum.

2. Hålla kontakt med andra aktörer inom sjukvård, socialtjänst, försäkringskassa och arbetsförmedling, utöver patienter och anhöriga.

Svårt att bara ha en fast telefon då, det blir mest kommunikation via telefonmeddelanden liksom.

Men orken att lära sig var allting finns i en IPhone  när man själv alltid varit en team Samsung, är inte närvarande. Inte heller att kontakta helpdesk för att koppla in mejl och Wifi.

Jag kan inte heller för mitt liv komma på hur jag ska hålla reda på två telefoner när jag knappt kan hålla reda på mig själv. Jag är i ett tillstånd där jag glömde bort att jag fyllde år. På det sättet är det. 

Nåväl,  jag tvingar mig själv att promenera hem från jobbet de flesta dagarna, fast det tar knäcken på mig, så jag får väl uppbåda lite ork till det här också. 

Sen tänker jag att jag får bli bra på att stänga av jobbtelefonen. Att lära mig att strikt skilja på den privata och arbetets, för jag trivs utmärkt med att inte ta med mig arbetet hem.

Vem kunde tro när man var 20-någonting att man skulle känna ett motstånd mot "ny" (det är landstinget, det är inte den senaste modellen) teknik, eller mot att vara nåbar. Ändå beskriver de allra flesta jag känner i min egen ålder, exakt samma sak.


Etiketter

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Skicka en kommentar
Läs mer

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.
Skicka en kommentar
Läs mer

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...
Skicka en kommentar
Läs mer