På jobbet togs vid ett personalmöte risken för sekundär traumatisering upp. Hur vårdpersonal som arbetar med att möta människor som mår dåligt, och tar del av deras svåra händelser och livsöden, själva riskerar att utveckla en känslomässig stress och sårbarhet. Vi diskuterade hur vi på bästa sätt ska minimera riskerna för det på arbetstid, men också hur viktigt det är att tillvaron utanför arbetet kan väga upp för det vi möts av i arbetet.
Eftersom man spenderar så mycket tid på sitt arbete så är det lätt hänt att om vi hela dagarna får höra om hur hemskt människor kan bete sig mot varandra, vilka öden människor kan drabbas av och hur tufft personer kan ha det, så blir det vår bild av livet.
Så vi satt där på vårt personalmöte och diskuterade hur vi skulle göra vår fritid till en fristad, en motvikt, en fin plats. Några övade Mindfullness, några tränade, någon hade sin trädgård, någon spelade instrument, några av oss nämnde familjelivet (eftersom vi hade småbarn och då är de ens fritid).
Jag kom fram till att jag har minimerat att läsa nyhetsrapporteringar och flödet på Facebook, jag försöker ägna min tv-tid åt komedier och stand-up och jag försöker göra saker som är kul när vi är lediga.
Idag gick det sådär.
Vi åkte in till stan för att gå på bio. Första chocken kom över hur jädrans kallt det var, inte skönt alls.
Innan bion provade vi på det här haket:
Kommentarer