Fortsätt till huvudinnehåll

Förebygga.

På jobbet togs vid ett personalmöte risken för sekundär traumatisering upp. Hur vårdpersonal som arbetar med att möta människor som mår dåligt, och tar del av deras svåra händelser och livsöden, själva riskerar att utveckla en känslomässig stress och sårbarhet. Vi diskuterade hur vi på bästa sätt ska minimera riskerna för det på arbetstid, men också hur viktigt det är att tillvaron utanför arbetet kan väga upp för det vi möts av i arbetet. 


Eftersom man spenderar så mycket tid på sitt arbete så är det lätt hänt att om vi hela dagarna får höra om hur hemskt människor kan bete sig mot varandra, vilka öden människor kan drabbas av och hur tufft personer kan ha det, så blir det vår bild av livet.
Så vi satt där på vårt personalmöte och diskuterade hur vi skulle göra vår fritid till en fristad, en motvikt, en fin plats. Några övade Mindfullness, några tränade, någon hade sin trädgård, någon spelade instrument, några av oss nämnde familjelivet (eftersom vi hade småbarn och då är de ens fritid).
Jag kom fram till att jag har minimerat att läsa nyhetsrapporteringar och flödet på Facebook, jag försöker ägna min tv-tid åt komedier och stand-up och jag försöker göra saker som är kul när vi är lediga.

Idag gick det sådär. 

Vi åkte in till stan för att gå på bio. Första chocken kom över hur jädrans kallt det var, inte skönt alls. 

Innan bion provade vi på det här haket:

Jag har hört talas om Gnarly men kan inte komma på om det var positivt eller negativt. Det egna omdömet blev att barnhambugraren var minimal, barnkycklingen för seg och serverades med stark (till och med för stark för mig) dip-sås, vegoburgaren var okej men varken mer eller mindre, prissättningen matchade inte kvaliteten. Lite besviken alltså.

Sen gick vi på bio. Arvsmassorna valde film.
Jag höll på att somna efter halva filmen och fick på riktigt nypa mig själv hårt för att inte somna. Jag dåsade ändå till ett par gånger. Visserligen är jag grymt trött just nu, så det var kanske inte bara filmens fel, men den var också fullkomligt dötrist. Jag gillar ju barnfilmer generellt, så mer besvikelse. 

När vi kom hem städade jag. Wow. Och jag avslutar dagen med grym värk från en cysta.

Inte den mest roande dagen alltså, inte fylld av positiva upplevelser och fina minnen. Imorgon ska vi vara barnvakt, så inga större upplevelser då heller antar jag. Vågskålen är inte optimalt fördelad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...