Trött som vanligt insåg jag att vi behövde avsluta hämtningen med att gå in på mataffären. Jag har sällan varit så nära gråten. Då frågar Pyret plötsligt, apropå ingenting alls (ämnet innan var tidningen Metro):
"Mamma är du nöjd med din kropp?"
"Ja, svarade jag, det är jag."
"På vilket sätt?" frågar hon som aldrig nöjer sig med ett svar.
"Jo, för att den är stark, för att den hjälper mig varje dag, men mest för att den gjorde så jag kunde få er." var mitt svar.
"Så du tycker mest om din kropp för att den gjorde mig och Polarn?" fortsätter den frågvisa.
"Ja." svarade jag kort och gott.
"Varför det?" (sa ju att hon inte nöjer sig med ett svar).
"För att det är inte alldeles självklart att ens kropp kan göra barn, och därför blev jag väldigt glad att min kunde göra er."
"Jag är i alla fall väldigt glad för att jag fick en så mysig mamma!" drämmer ungen till med, halvvägs in i affären när jag är så trött så jag håller på att upplösas i atomer. Herregud, sånt får hon väl spara tills man kan börja lipa ifred.
En del dagar bjuder på fina överraskningar.
Kommentarer