Fortsätt till huvudinnehåll

Att komma ihåg.

Pyret har hittat en ny besatthet: Memory.

Eftersom hon är ruskigt bra på det så vill hon spela hela tiden. Det är ju alltid roligt att spela när man vinner.  

Jag vet att mina föräldrar brukar berätta att Memory var ett spel som gjort för mig när jag var liten, att komma ihåg saker var min grej liksom. Även om jag hört senare att Memory tydligen är en sådan sak de flesta barn har talang för, så kan jag hålla med om att jag var bra på att komma ihåg saker. Med betoning på "var". Inte "är". Längre.

Jag borde sova nu, men kan inte. Imorgon ska vi sätta oss i plugget kl 7.00 för att hinna klart med uppgiften som ska vara utprintad och lämnad kl. 12.00. Det kommer kräva en del att få ihop det.
Jag funkar inte så bra med att veta att det är en stor dag som väntar, eller att jag behöver gå upp extra tidigt, eller att jag ska jobba under tidspress. Det får mig att bli lite som myrornas krig i huvudet (om någon i dagens digitala samhälle kommer ihåg när det blev myrornas krig). Extra stress gör så med mig nu för tiden, inte som förr när det fick en att tagga till.  Å andra sidan så kom jag ihåg saker förr i tiden. Tiderna förändras när det gäller tv, minne och stress, tydligen.

Men det får ordna sig, även utan sömn. Ordnar sig gör det ju alltid, påstås det. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.