Så är det igång. Uppsatsskrivandet.
För de som inte upplevt det så beskrivs det (även från lärarna) så här:
Vi ska idag lämna in ett underlag till den som vi förhoppningsvis ska ha som handledare. Alltså satt vi i skolan mellan 8.00 och 19.30 igår och försökte formulera vad vi kommit fram till att vi ska undersöka. Låter inte så svårt va?
När det ska göras enligt konstens alla regler, och inte bara förklaras rakt av, så får man till ca 3 sidor text på de timmarna.
Nu ska vi hålla på att leta, förstå, fundera, formulera, omformulera, slita vårt hår och ha allmän ångest fram till januari. Vad mysigt vi kommer ha det, Beckis och jag.
Dessutom kommer tydligen en något förhöjd stressnivå vara ett ständigt sällskap framöver. Varenda minut känns livsviktig, antingen för att hinna plugga, eller för att hinna vila från plugget.
Jag blev försenad på morgonen igår för att en tjej svimmade på stationen och vi var några som hjälpte till att ringa ambulans. Jag blev stressad.
Jag behövde dra iväg på mammografi mitt på dagen. Jag blev stressad.
Barnen hade svårt att somna och min träningsstund riskerade att bli inställd. Jag blev stressad.
Vad mysigt vi kommer ha det, mina stressnivåer och jag.
Januari. Det borde gå rätt fort. Hoppas jag.
Kommentarer