Det händer inte mycket här.
Barnen lämnas på förskola, där Pyret leker förskolefröken och lyckas vara ensam lekledare till 12 barn i en lång, lång stund. Fröknarna var imponerade över hur hon sprang runt på gården och höll ihop gruppen, låtsades hjälpa dem på toa, fick alla att leka samma lek, utan att de tappade intresset eller började gnabbas.
Polarn röjer och ramlar runt i samma rasande tempo som alltid.
Sen sitter jag och Pluggis hela dagen med att få ihop en uppgift ingen riktigt fattar, inte ens lärarna om man ska tro svaren de skickar ut på frågor elever ställer om uppgiften. Kontentan är att de får mejl om att: "Vi fattar inte vad den här instruktionen till uppgiften betyder!" De svarar: "Läs instruktionen, lycka till med uppgiften!"
Vi tar paus genom att promenera genom skolans korridorer och upp- och nedför trapporna. Vi äter. Vi dricker kaffe (jag mer än hon, men jag är å andra sidan nästan dubbelt så gammal och hon är barnfri så...) Sen åker vi hem och förbannar vilka dumheter institutionen än har kommit dragande med för dagen.
Jag tar mig dessutom hem och hämtar avkommorna. Trött i skallen och kroppen försöker jag lyssna till den fantastiska vulkan av berättelser som öser ur dem på hemvägen.
Jag ger dem ett litet mellanmål efter att de har klätt av sig och tvättat händerna, för att de inte ska ha 14 sammanbrott under den halvtimmen jag försöker laga middag. Sen försöker jag laga middagen, mitt i alla "Mamma! Kan du...?".
Sen äter vi middag. Sen ska det plockas, städas, diskas, ordnas matlåda. Sen är det kvällsrutinen med bad, pyjamas, tandborstning och välja kläder. Sen läser vi godnattsaga. Sen somnar de (förhoppningsvis). Sen tränar jag varannan dag och halvsover i soffan varannan dag, i en timme, innan jag går och lägger mig på riktigt.
Sen går jag upp och upprepar samma rutin efter en natt med barn som sparkar på mig.
Livet. Så himla spännande.
Kommentarer