Fortsätt till huvudinnehåll

The saga continues.

Det tar aldrig slut.
Denna måndag ägnades åt samma sak som förra veckan; att lista ut vad sida upp och sida ner av forskning vill säga. Och sen översätta det till svenska. Och omformulera det.
Mina ögon går i kors och min hjärna blir till mos. Jag kan konstatera att ungefär en 6 timmar är vad jag klarar innan jag blir ruskigt ofokuserad och fnittrig. Vilket är lite av en obekväm sanning när man har en deadline som rusar mot en och man behöver varenda minut och lite (eller mycket) till. Jag försöker att inte stressa upp mig.


En biverkning av att läsa så mycket om forskning och så mycket forskningsartiklar som vi gör under den här utbildningen, är att forskning verkligen tappar sin mening. Jag visste ju redan att vad som helst kallas för forskning utan att egentligen vara det, men den "riktiga" forskningen har lika mycket säga-väldigt-mycket-om-ingenting som den man läser om på Aftonbladet eller Facebook. 

"Ju mer man lär sig desto mer förstår man att man ingenting vet."
Och det tar man studielån för att komma fram till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.