Lördag.

Båda barnen sover i vår säng typ varenda natt nu.
Fan.
Det var jobbigt när Pyret var där, men vi hade ju ingen aning om hur lätt det egentligen var, förrän Polarn började hänga hos oss regelbundet. Jag antar att vi borde samla kraft och ägna en period åt att lägga tillbaka dem i deras egna sängar, tills de stannar där. Men man är ju så satans trött. Så trött att man inte ens märker när de kommer upp i sängen förrän man vaknar i någon ryggskotts främjande sovställning och har en krypande känsla av att man har legat så ett tag.

Så vaknade jag inatt. Ryggen hade låst sig totalt. Tur i oturen att jag var så trött att jag somnade om trots det. Det var dock mindre härligt att vakna till Polarns frukost-beställning och behöva ta itu med lite sjukgymnastik innan det var läge att kliva upp.
Att vi dessutom bestämt oss för att kolla in Tekniska museet idag och därför skulle ge oss ut i detta vedervärdiga väder och sen hjälpa barnen att klättra, kolla och prova allt, kanske inte heller var vad min rygg önskade. Dessutom hade jag pms. Barnen hade emellanåt barn-varianten på pms.

Det blev en bra lördag ändå. En trött, hormonell, skadad, blåsig och regnig lördag, men också bra. Alla dagar som innehåller stunder där barnen ser lyckliga och lätt galna ut, är, trots allt annat, övervägande bra. En väldigt märklig ekvation.
Om man nu bara fick sova lite, så skulle den ekvationen säkert bli än mer på plussidan.