Fortsätt till huvudinnehåll

Back to basic.

Det är dags att beställa kurslitteraturen till nästa kurs. Vanligtvis är det enda problemet med det att man ska få en litteraturlista, som lärarna släpper allt för sent, och att slutsumman blitt en aning ledsam de flesta gånger, när den landar på 4-siffriga belopp.
Till den här kursen blev det enklast att köpa böckerna som E-böcker.
"Åh, vad smidigt", tänker jag inte. Jag gillar att stryka under, bläddra, vika hörn, markera i kanter, bläddra tillbaka, och verkligen arbeta med boken. Mitt bildminne fungerar också bättre med böcker i pappersformat, då kan jag veta var någon relevant information finns, bara genom att bläddra och känna igen hur sidan såg ut. Det går icke i en skärm.
Men strunt samma, det är framtiden, jag kommer lite billigare undan, och det blir mindre att släpa på. Måste väl bara komma ihåg att köpa en powerbank nu då.

Men att beställa E-böcker den här gången (jo, jag har gjort det förr), ledde till en timmes ilska över döda ting.
1. Datorn hade, efter uppdatering, startat något jävla nyckelrings program som tog hundra år att komma på hur man stänger av. Och stängas av måste den eftersom den begärde ett lösenord jag inte hade, varje gång jag tryckte in ett sökord eller öppnade en hemsida. Svårt att söka böcker då.
2. Appen till Adlibris letto strulade. Så jag fick installera om. När den väl behagade att komma igång ville den nu att man skapade något adobe-konto för att ladda ner böckerna, och den ville inte ta vilket lösenord som helst. Så projelt leta lösenord jag kan komma ihåg, startade.
3. Då ville jag hämta ner appen till datorn, som självklart behövde uppdatera ITunes för det, och begärde lösenordet till Apple, som alltid ska vara så jäkla komplicerat för att bli godkänt, att jag glömmer vad det var.
...
Datorn överlevde, men inte mitt blodtryck. Teknik ska ju underlätta tillvaron så jäkla mycket. Bahhumbug! Lägg sen till att jag har fått problem med torra händer, av årstiden, så därför funderar knappt touchscreen på mobilen, eller musen på datorn.

Då känns det härligt att Pyret har som hobby att göra böcker på förskolan. Vanliga pappersböcker fulla av bilder. Dagens bok var fylld av allt på tema "hästar".
Hon är så besatt.
Det är så rart.
Jag ska se till att kusinen med häst får tid att ta emot en praktikant. Hon kommer ju definitivt bli upphöjd från mammas kusin, till drottning av allt. Att hon dessutom delar namn med en karaktär i Frost fick nästan Pyrets ögon att gå i kors av upphetsning. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.