När jag pratar med mamman på förskolan om frustrationen över barn som tar en evighet att komma därifrån, ett så kallat gemensamt problem.
Jag frustar över att alla andra föräldrar bara verkar svepa in och ta med sina barn, snabbt som ögat och helt problemfritt.
Hon delger hur det kunde kännas att hämta två när en låg i magen eller barnvagn.
Sen säger hon:
"Skönt att höra att du också känner så, du som alltid verkar så himla lugn och kontrollerad."
.....
Ha. Haha. Hahahahaha.
Jag erkände rakt av att det var fejk och förde in samtalet på den där sitsen man hamnar i när folk ser på.
Inte skrika av frustration när fem andra föräldrar och tre pedagoger ser på.
Inte gråta när man halkar på en isfläck om någon är i närheten.
Hon fyllde på med:
Inte erkänna att man sover om någon ringer när man gör just det, sover.
Så jag ger sken av att vara en förälder som alltid är lugn.
Skönt att få skratta lite.
Kommentarer