Jag tänkte på en grej.
Vilken då? Undrar ni.
Ingen aning.
Så fungerar min hjärna just nu. Den är som inbäddad i bomull, som när man är förkyld, och nästan varenda tanke fastnar halvvägs.
Tyvärr märker jag av det, vilket gör mig pinsamt medveten om att jag måste vara ett ganska frustrerande sällskap för tillfället.
Jag börjar en mening, men glömmer plötsligt bort var den meningen skulle ta vägen, så medan jag febrilt söker efter dess slutstation börjar jag svammla på för att fylla ut. Då blir jag distraherad av vad jag svamlar om och till och med svammlet hamnar på villovägar.
Eller så kommer jag på något jag vill fråga om. Med lite tur kommer jag ihåg frågan hela vägen fram tills den kommer ut ur munnen, men oftast hinner den bli lite luddig och kommer därför ut i en slags öh, vahettere, jo, vad, eh, alltså....
Men för det mesta kommer det inte ut så mycket alls. I alla fall inte så mycket som det brukar. För det har fastnat i bomullen på väg ut.
Hjärnan fungerar också i någon slags guldfisksminne-funktion. Jag minns saker i begränsat mängd och tid.
Detta leder till en ytterst oangenäm biverkan.
Reklam.
Den är tydligen lagom i storlek och mängd för att fastna.
Så jinglar spelas upp i min skalle i tid och otid. Just nu en kort mening i en av Flamingokvartettens låtar. "Den här sången är det enda, tralala..."
Men som tur är så minns jag inte att det är ett problem, det där, vahettere, alltså, att, jo, det jag skulle säga var...
Vilken då? Undrar ni.
Ingen aning.
Så fungerar min hjärna just nu. Den är som inbäddad i bomull, som när man är förkyld, och nästan varenda tanke fastnar halvvägs.
Tyvärr märker jag av det, vilket gör mig pinsamt medveten om att jag måste vara ett ganska frustrerande sällskap för tillfället.
Jag börjar en mening, men glömmer plötsligt bort var den meningen skulle ta vägen, så medan jag febrilt söker efter dess slutstation börjar jag svammla på för att fylla ut. Då blir jag distraherad av vad jag svamlar om och till och med svammlet hamnar på villovägar.
Eller så kommer jag på något jag vill fråga om. Med lite tur kommer jag ihåg frågan hela vägen fram tills den kommer ut ur munnen, men oftast hinner den bli lite luddig och kommer därför ut i en slags öh, vahettere, jo, vad, eh, alltså....
Men för det mesta kommer det inte ut så mycket alls. I alla fall inte så mycket som det brukar. För det har fastnat i bomullen på väg ut.
Hjärnan fungerar också i någon slags guldfisksminne-funktion. Jag minns saker i begränsat mängd och tid.
Detta leder till en ytterst oangenäm biverkan.
Reklam.
Den är tydligen lagom i storlek och mängd för att fastna.
Så jinglar spelas upp i min skalle i tid och otid. Just nu en kort mening i en av Flamingokvartettens låtar. "Den här sången är det enda, tralala..."
Men som tur är så minns jag inte att det är ett problem, det där, vahettere, alltså, att, jo, det jag skulle säga var...
Kommentarer