Utökning.

I badrummet hänger det numer tre badlakan.

Det är så vansinnigt konstigt.
Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan man har vant sig vid att det är på riktigt.
Det är inte längre vad vi drömde om, väntade på, fantiserade om, hoppades på, det är alldeles på riktigt.
I hallen står en barnvagn.
Det finns små kläder i byrån.
Inte i väntan på något, utan till någon.
Det är omöjligt att sätta ord på känslan av att ha en ny permanent medlem av familjen. Vi är inte längre två, vi är tre. För alltid kommer vi att vara fler.
En människa i litet format, med egen vilja och personlighet, har flyttat in för att dela vår vardag. Det är ju jättekonstigt.
Underbart. Men jättekonstigt.
De många månaderna med livet i magen är över, fast de kändes så oändliga, nu börjar det riktiga oändliga livet tillsammans.
På riktigt.