Fortsätt till huvudinnehåll

Goda råd är dyra.

Jag visste redan innan pyret kom att småbarnsföräldrar blir överrösta med goda råd.
Men jag visste inte precis hur mycket goda råd.
Och tips.
Och erfarenhet.
Och åsikter.
För att toppa detta så säger alla emot varandra.
Gör si, gör så.
Ditten och datten.
Hitan och ditan.
Man blir lite tokig.
Vi har ingen erfarenhet av små människor, så inte vet vi allt, men det är trots den korta tiden vi som har mest erfarenhet av just vår lilla människa. För dom är inte stöpta i samma form allihop.
Vi har intensivstuderat pyret dygnet runt i sjutton dagar och har hunnit prova en massa saker under den tiden. Vi börjar få lite koll på vad vår lilla människa gillar, ogillar, trivs med, har för vanor, menar med sina skrik och säger med sina miner.
Det går rätt fort att få "Det känns som..." känslan.
Visst menar alla väl, vill hjälpa till och göra vår tillvaro lite lättare mitt i det kaos som infinner sig med en ny familjemedlem. Men i slutändan måste vi välja och vraka bland alla råd och ibland säga "jättebra, men det passar nog inte oss eller pyret", utan att såra några välmenande känslor.
Det är svårt.
För man behöver andras erfarenhet, men just deras erfarenhet kanske inte passar vår lilla människa, även om det har fungerat på hundra andra små. Någon annan kanske ger ett tvärtemot-råd som passar oss bättre. Som vi vill följa. Utan att såra den som gett rådet som inte passar.
Jag inser att det bara är att bita ihop, lyssna på men inte alltid följa de goda råden, så länge det går, men förbereda sig på att behöva säga ifrån.
En snabb koll gör nämligen gällande att nästan alla småbarnsföräldrar verkar ha behövt säga till någon gång.Vi vet inte allt om barn, men vi måste få känna att vi vet bäst när det gäller just vårt barn. Sen kommer vi göra hundra misstag, precis som alla andra, men inga goda råd i världen kan hindra det.

Sen inser jag att det är ytterligare en sak jag får ta tag i när jag blir enväldig härskare; att skapa tydliga råd, som inte säger emot varandra, till alla småbarnsföräldrar.
Gör så här-punkt.
Det är så himla mycket jag måste göra när jag blir enväldig härskare att jag börjar tvivla på om jag orkar bli det.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...