Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens prov

Jag har fondsparande. Företaget som har skött detta har bytt ägare. Det nya företaget skickar en massa meddelanden och information om mitt konto. Hela grejen med att ha ett företag som sköter det där är att jag inte vill ha med det att göra. Jag vill ducka all kontakt.

Jag vet att jag borde sätta mig in i saken, jag vet att jag borde engagera mig mer, vara vuxen och ta ansvar och allt det där. Men jag kan inte. Jag tycker att det är duktigt av mig att ha ett långsiktigt sparande, jag har valt vilken sort och hur jag vill att företaget ska hantera saken. Någon gång ibland går jag in och tittar på hur kontot ser ut, konstaterar att det går plus och loggar ut igen. Bra jobbat. 

Idag kom ett meddelande om att jag behövde logga in på mitt nya konto för att läsa ett meddelande, men innan jag kom in behövde jag svara på lite frågor. Det var samma frågor som vi emellanåt behöver svara på för att ha fortsatt tillgång till våra konton. 
Nej, jag är inte politiskt engagerad.
Nej jag äger ingen förmögenhet.
Nej jag har inga tillgåmgar i ett annat land.
Men sen.
Efter det fick jag lov att svara alla rätt på ett prov om aktieinnehav innan jag kunde komma åt mitt konto.
Nej, jag fick inte alla rätt första försöket. Eller andra. För att jag fick lov att gissa!!! De ställde ju frågor jag inte kan svaret på! 
Tredje gången kunde jag gissa utifrån vad jag svarat tidigare och lyckades få alla rätt. 

Men snälla, jag vill att ni tar mina pengar och gör det ni kan, för att jag inte kan, eller mer att jag inte vill. Jag betalar för tjänsten för att jag får härdsmälta när jag försöker lära mig om sånt, jag zonar ut, jag tappar intresset, informationen fastnar inte. Det är så tråkigt.

Till sist kom jag in, meddelandet innehöll inte nödvändigt information, jag kan fortfarande ingenting om aktier, fonder eller marknaden. Men kontot fortsatte visa plus. Kan jag undvika det här i något år till nu?



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.