Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens julstämning

Jag vill börja med att tydliggöra: Jag har fått hotellfrukost.
Trist att det bara var en morgon.

Planen för dagen var att besöka julmarknaden i Wadköping. Jag vet egentligen inte varför, för jag kan inte minnas att jag besökt någon jag uppskattat, men jag skyller på att dras med i vad som kanske kan beskrivas som masspsykos.

Vi var på plats lite innan den skulle öppna och kunde börja strosa runt.
Efter mindre än en timme smet vi in i restaurangen för att äta lunch, eftersom Arvsmassorna inte nyttjat hotellfrukosten på bästa sätt.
När vi kom ut i gränden var stämningen hysterisk. Gatorna var fullpackade, människor kom inte in i butiker eller restaurang men försökte ändå ta sig in med barnvagnar, hundar gjorde utfall mot barn och andra hundar och ändå fanns det inget spektakulärt att se.
Vi gav upp.

Det mest minnesvärda jag tar med mig är beskrivningen av marknaden. I den får vi veta att Gårdstomten uppenbarligen är en helt vanlig mamma. 

Vi lyckades ta oss hem med tåget till kvällen, trots förseningar, och landade hemma innan 20.00. Man skulle kunna tro att det nu var lyckliga Arvsmassor som fått en weekend med kompisen, men så är det den lilla aspekten att det är två Arvsmassor men bara en kompis och bara en mamma, det är ju svårt att fördela rättvist. Det enda som är rättvist är väl att båda Arvsmassorna känner att den andre får mer; mer tid med kompisen, mer uppmärksamhet, mer tid med mamma, mer saker, mer val, mer allt. Jag klimakterie-svettas ymnigt i alla försök att förklara, jämna ut och nyansera. Jag är helt slut, men nu väntar en vecka av att komma ikapp med tvätt, veckohandling och städning. 
Det enda orättvisa är att jag inte får hotellfrukost varje dag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.