Årets böcker

Polarn och jag hade som mål att bräcka förra årets notering på 30 böcker tillsammans och det klarade vi med god marginal; vi landade på 38. Jag minskade mitt bidrag med några böcker och uppnådde 21, men Polarn ökade då hon bland annat plöjde många Dagbok för alla mina fans och är inne på sista boken i samlingen. Det vill säga att hon inte bara ökade antalet böcker utan även svårighetsgrad och sidor.

Det blev en brokig samling böcker som bläddrades för min del, som det brukar vara, och här kommer en kort redovisning, inte i läsordning:

Det blev tre böcker av Jonas Hassen Khemiri:

Pappaklausulen

Ett öga rött 

Allt jag inte minns 

Jag tycker om hans stil att bygga en berättelse men blev inte jätteförtjust i Allt jag inte minns, jag tycker den blev lite för rörig för mig med allt hoppande mellan personer och tid. Ett öga rött och Pappaklausulen var fina skildringar av familjer ur framförallt barnens perspektiv. 

Socialt perspektiv fanns så klart med i några av böckerna:

Ett ord för blod av Fayse Idle. En skildring av gängkriminalitet från de anhörigas perspektiv. Viktigt att få en inblick i hur tankarna och känslorna går hos de som befinner sig närmast rubrikerna.  

När ingen lyssnar av Diamant Salihu. Hur materialet från Encrochat togs fram, spelet och samarbetet över gränserna kring det och hur det påverkade de kriminella nätverken. Jag tyckte bättre om författarens andra bok Tills alla dör, som var mer flytande på något sätt. Denna bok kändes lite stolpig och mest som ett redovisade av en stor mängd material. Men intressant likaväl.

Shuggie Bain av Douglas Stuart. Lite lätt baserat på författarens egna erfarenheter och en riktig käftsmäll till berättelse om en pojkes uppväxt i Glasgow med en mamma som kämpade med ett alkoholberoende. 

Utrensning av Sofi Oksanen. En prisvinnande roman om två kvinnors utsatthet i krig och fattigdom. Mörk och tung läsning.

Jävla karlar av Andrev Walden. Som krönikör är han träffsäker och rolig, som författare träffsäker och rörande, vilket renderade i Augustpriset 2023. I boken skildras en pojkes uppväxt tillsammans med en mamma som inleder relationer med män som lämnar en del att önska. Jag hoppas på fler böcker framöver.

Havsmannen av Carl-Johan Vallgren Även om det var en märklig berättelse om några som finner en manlig sjöjungfru så var det också en brutal skildring av utanförskap, utsatta barn och missbruk. Otroligt stark bok.

Ett liv värt att leva av Christian Rück Kollegan gick och vann Augustpriset för denna bok där ämnet självmord vrids och vänds på. 

Lite faktaböcker blev det också: 

Djupsinne; hur bläckfisken började tänka av Peter Godrey-Smith Om just bläckfiskar, som är så förunderliga varelser, de vill man väl veta mer om. Den här boken var full av fakta, men också rätt svår att ta sig igenom, det blev många partier med känsla av redovisning snarare än berättande.

50 djur som ändrat historiens gång av Eric Chaline Mer om djur! Det lät så spännande men blev inte så värst intressant. Kanske mer att läsa för barn om man förenklar texten lite. 

Sedan en brokig skara av romaner:

Studie i mänskligt beteende av Lena Andersson Fina och välskrivna människoporträtt, som att tjuvkika in i andras liv. 

Pojkarna av Jessica Shiefauer En märklig berättelse om några tonårstjejer som kommer över en blomma som förvandlar dem till pojkar. Udda och speciell.

Hemmet av Mats Strandberg Sräckis av Sveriges Stephen King. Utspelar sig på ett ålderdomshem med fler boenden än gamlingar. 

Magnificat av Linnea Axelsson En kort roman om en kvinna som får besök av sin döda expojkvän. Mystisk och rörig med många undertoner och hopp i tid och rum.

Tjockdrottningen av Moa Herngren Inte en favorit, skriven som en "chicklit", förutsägbar och ytlig.

Mitt dåliga samvete av Stina Hjelm En illustrerad dagbok om singelliv.

Presidentens hatt av Antione Laurain. En lustig berättelse om en hatt som byter ägare och hur deras liv förändras. En feelgod-bok helt enkelt.

Stormberget av Liza Marklund. Sista delen i en deckar-trilogi. Jag tyckte mycket om de första två böckerna och upplevde att författaren hittat en annan stil i sina deckare. En stil jag trivdes bättre med. Men den avslutande delen var jag inte så förtjust i, berättelsen blev uppskruvad och överdriven.

Djävulsgreppet av Lina Wolff Om våld i nära relation. Med annorlunda karaktärer och en spännande berättarteknik. 

Det är ännu en bok av Lina Wolff som kommer vara första lästa boken 2025 och i år satsar jag på att läsa mer i böcker och mindre på skärm.