Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens ögonöppnare

Rekommendationen är att man ska gå till optikern minst vartannat år om man har linser. Men optikern jag har gått till är rent omöjlig att få tid till, så det har inte varit det lättaste, tidbokningen är full så långt som man kan klicka sig fram i kalendern. Efter en tids frustration över detta så tänkte jag att jag får väl testa en annan kedja. Det ska väl vara utbildade optiker som gör undersökningen och optiker kan ju variera i kvalitet oavsett kedja. 

Jag bokar tid i en butik som har mycket mer tider att välja på och går dit. Optikern informerar direkt när jag kommer dit att den kedjan inte säljer den linssorten jag använder och därför kan hon inte göra någon synundersökning. Nähä. Börja om från början.

Det finns en kedja till i närheten, där jag haft ett riktigt dåligt besök hos självaste butiksägaren. Dåligt bemötande, konstiga råd och hon visade sig senare ha kommit fram till felaktig styrka vid synundersökningen. Inte konstigt när hon avbröt undersökningen varannan minut för att gå ut och lägga sig i det som hände i butiken och ge sina anställda griniga kommentarer. Men nu såg jag att det var en annan ägare, så jag gav det ett försök.
Och ser man på, jag fick en trevlig optiker som gjorde en noggrann undersökning och lyssnade på vad jag önskade. So far so good. Nu ska bara styrkan bli bra också. 

Men att det ska vara en sådan hinderbana att få till en synundersökning. Det räcker väl att jag alltid känner som att jag sitter på ett prov jag måste klara av, som att det finns rätta och fel svar. Jag behöver inte mer motstånd. 

Jag såg i alla fall dessa igår, så jag är ju inte helt blind.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.