Pyssliga pysslare

Arvsmassorna har haft en kreativ fas de senaste dagarna, så idag ville de ha en pysseldag. Inte mig emot.

Pyret gjorde små saker i lera och färgade hushållspapper för att skapa inredningsdetaljer, jag väntar med spänning på vad det ska bli. Polarn köpte en målarlåda med staffli, och några tillhörande canvasdukar, på loppisen (för 40 riksdaler, otroligt).

Typ en sån.

Så hon sorterade akrylfärger och penslar minst lika länge som hon målade.

Jag fortsatte rensa, för hur många gånger man än rensar så finns det alltid mer skräp man samlat på sig. Mitt favoritpyssel! Plötsligt hittade jag en ballongpump, från något barnkalas jag inte ens minns, gissar jag. Polarn blev överlycklig, sprang ner till leksaksaffären och köpte såna ballonger man gör ballongdjur av.

Det tillkom även en kanin, en hatt och ett svärd.

Fråga mig inte hur hon lyckas med allt.

Fråga mig heller inte hur det kommer sig att min hand på bilden ser ut som en förvriden, senig, häx-hand. Mitt yttre börjar så sakteliga matcha mitt inre antar jag. Det kan kanske också vara all virkning den senaste tiden, virkade så mycket idag att jag fick ont i tummen. Förslitningsskador av pyssel.

Imorgon blir det mest pyssel för att orka med en arbetsdag. Något ligger och stör i kroppen känner jag, men jag kan inte sätta fingret på vad. Har de senaste dagarna haft som träningsvärk i alla muskler och en massa sendrag, fast jag bara tränat lågintensivt. Att allt ska vara så mystiskt och otydligt. Pysselmysterium.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen