Fortsätt till huvudinnehåll

En slank hon hit

Med en något sliten lekamen började jag med att följa med Pyret till barnneurologen för återbesök. 
Diagnos ställd: migrän. 
Det var fint att få en otroligt behaglig läkare som kunde stötta upp i samtalet om hur man framförallt behöver lära sig att förhålla sig till sådana besvär. Samtidigt så är det något så brutalt att behöva sitta med sitt barn och höra att det inte går att "ta bort det onda". Mediciner kan lindra, bra vanor kan förebygga, men det kan återkomma och det går inte att säga hur ofta eller när.
Pyret verkade ta det bra ändå, hon verkade nöjd över att få besked och slipper fler provtagningar. Ja, förutom en remiss till ögonmottagningen eftersom hon upplever lite synförändrig sedan första anfallet. 

Jag bjöd Pyret på lunch i stora staden medan vi väntade på att Arvsmassornas pappa skulle hjälpa till att lämna Polarn i stan. För hon skulle till agenturen och prova en outfit. Ett känt märke ska ha ett samarbete med ett annat märke och de har visat intresse för att anlita Polarn i kampanjen. Polarn vill väldigt, väldigt gärna få uppdraget, ännu mer sedan hon sett kläderna och skorna. Jag försöker dämpa förväntningarna i fall att det inte blir av, hon drar iväg med hoppet varje gång. Nu blir det en plågsam väntan på besked.

Jag rundade av dagen med att jobba några timmar och rundade av kvällen med att känna att kroppen protesterar, men är osäker på vad som är fel.

Totalt orelaterat, dagens outfit:
Någon slags frikyrklig kontorsarbete på vift? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.