Fortsätt till huvudinnehåll

En slank hon hit

Med en något sliten lekamen började jag med att följa med Pyret till barnneurologen för återbesök. 
Diagnos ställd: migrän. 
Det var fint att få en otroligt behaglig läkare som kunde stötta upp i samtalet om hur man framförallt behöver lära sig att förhålla sig till sådana besvär. Samtidigt så är det något så brutalt att behöva sitta med sitt barn och höra att det inte går att "ta bort det onda". Mediciner kan lindra, bra vanor kan förebygga, men det kan återkomma och det går inte att säga hur ofta eller när.
Pyret verkade ta det bra ändå, hon verkade nöjd över att få besked och slipper fler provtagningar. Ja, förutom en remiss till ögonmottagningen eftersom hon upplever lite synförändrig sedan första anfallet. 

Jag bjöd Pyret på lunch i stora staden medan vi väntade på att Arvsmassornas pappa skulle hjälpa till att lämna Polarn i stan. För hon skulle till agenturen och prova en outfit. Ett känt märke ska ha ett samarbete med ett annat märke och de har visat intresse för att anlita Polarn i kampanjen. Polarn vill väldigt, väldigt gärna få uppdraget, ännu mer sedan hon sett kläderna och skorna. Jag försöker dämpa förväntningarna i fall att det inte blir av, hon drar iväg med hoppet varje gång. Nu blir det en plågsam väntan på besked.

Jag rundade av dagen med att jobba några timmar och rundade av kvällen med att känna att kroppen protesterar, men är osäker på vad som är fel.

Totalt orelaterat, dagens outfit:
Någon slags frikyrklig kontorsarbete på vift? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...