Fortsätt till huvudinnehåll

Försvårande omständigheter

Igår på lunchen pratade vi om fördelar och nackdelar med att arbeta hemifrån. Jag glömde att nämna en aspekt när kollegan pratade om det obekväma med att arbeta med en laptop:
Var ska man ha datorn om man inte kan ha den i knät?

Sedan verkar vissa ha det än mer obekvämt på arbetet. Jag fick samtal från en stressad läkare som informerade att även denna vecka behövde Pyrets besök för uppföljning ombokas. Först hade vi tid förra veckan, då ringde de och behövde boka om, vi fick istället tid denna vecka. Nu ringde de och behövde boka om, vi fick tid nästa vecka. Jag har å min sida behövt göra Pyret besviken och informera att besöket skjuts upp. Det medför också att jag har behövt boka om patienter inför förra bokade tiden, sedan inför denna veckas tid och nu inför nästa veckas tid.  Men även att jag behövt informera Pyrets lärare om tid för läkarbesök tre gånger. Ringar på vattnet, en fjärils vingslag och allt det där.

På tal om konsekvenser så är det inte så vanligt att man kan följa sådana på lång sikt. Men det kan man i min nya besatthet:
Född 2010SVT.
Just nu går säsong 4 i denna dokumentär där man får följa 9 barn som föds just 2010. Med jämna mellanrum har dokumentärfilmarna gjort nedslag i dessa familjer och följt livet. Det är lite av en lyx att få plöja 4 säsonger på raken istället för att se en säsong med flera års mellanrum. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är så fascinerande, men något är det. En otrolig skildring där skillnader i landet, människor och barn porträtteras med varm och varsam blick. Också ett otroligt generöst åtagande av de familjer som ställer upp. 
Känner redan nu att det kommer bli surt att behöva vänta flera år på nästa säsong. Eller lite obekvämt. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.