Ett, två, tre, jag hänger inte med

Få se nu.

Den här och nästa vecka:

- Polarn ska på två kalas.

- Polarn ska på en casting.

- Polarn ska på två fotojobb.

- Pyret ska på ett läkarbesök.

- Pyret ska med skolan på en friluftsdag.

- Pyret ska med skolan på simning.

- Arvsmassorna har två studiedagar.

- Jag ska på mammografi.

- Mitt arbetsrum ska tömmas och sedan återställas på grund av fönsterbyte.

- Jag ska jobba hemifrån 2 och en halv dag.

Det innebär att jag ska informera lärare till höger och vänster, planera tider och kolla upp platser, ha kontakt med agenturen, köpa presenter, och ändra i bokningar på jobbet.

Utöver att kontakta hyresvärd för att nya brickor inte fungerar, laga dörr på ett överskåp, hjälpa Arvsmassorna med läxor, laga mat, planera höstlov, städa, tvätta, jobba, sova och allt annat jag glömt.

Idag jobbade jag hemifrån på grund av fönsterbyte. Flexade ut 14:30, begav mig till Polarns skola, blev hämtad 14:45 av Polarns pappa, åkte till casting, hamnade fel och kom fram med 4 minuter tillgodo, fotade på 20 minuter, tillbaka i bilen, hamnade i bilkö på grund av bilolycka, blev avsläppt, köpte en chokladbit till Polarn som var hungrig, Polarn blev skjutsad till kalas, skrev till kalasbarnets förälder att Polarn kanske skulle bli några minuter sen, hämtade upp Pyret och gick till mamma på mormormiddag, gick hem och hjälpte Pyret med läxan, tog hand om Polarns hamster, Polarn kom hem och berättade ALLT om kalaset, sedan sängdags.

Jag är inte gjord för sånt här.

Antingen kan jag göra något som avviker på jobbet, eller något som avviker på fritiden och allt måste ske med goda marginaler utan stress. Att både tänka annorlunda på jobbet, hålla koll på flera saker på fritiden och stressa det blir för mycket. Kropp och hjärna stänger ner, jag vet knappt var jag är eller var jag ska.

Det ska bli väldigt skönt när de här veckorna är över.

Men det blev fina bilder ska ni veta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen