Komma hem till lugnet

Jag kan inte påstå att jag någonsin längtat ut på landet. Det är inte i mitt dna att bo långt från allt i tystad. Jag trivs att besöka den, lugnet och tystnaden, jag kan uppskatta skog och vida vidder för en stund, men kanske mer vid behov än som ett stadigt sällskap.

Med det sagt. Det är inte så att jag därför trivs med att bo mitt i hög musik. Det är inte heller i mitt dna att komma hem till att lyssna på 2 timmar zumba med hög tillhörande musik..

Eller att senare på kvällen åter få lyssna på den 80-tals fantast som spelar någonstans i närheten som ett regelbundet inslag. Kanske är det från någon restaurang eller så. Sanne Salomonsen elsker, Whitsnake är fools och Queen rockar, medan jag vill sova.

Jag skulle få stora skälvan av att bo ute på landet i tystnaden för mer än några dagar, men jag får också ett mindre nervsammanbrott av att bo mitt i återkommande basdunk. Svårt det blir då.

Lösningen?

Jag tittar på medan andra gör zumba, det gör det roligare, och jag tävlar med mig själv att identifiera 80-tals rocken för då känner jag mig duktig. Båda aktiviteterna handlar ju egentligen om att jag börjar bli väldigt bra på att vara gammal, men och? Vi ska alla vara bra på något.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen