Det kändes som att jag vaknade med lite extra energi imorse. Jag tror att en härlig ledig dag med Cous-cous, secondhand och teater säkert var en starkt bidragande faktor. Fast sen har ju sedan några dagar den märkliga småblödningen släppt efter nästan 6 veckor. Jag tycker mig se att jag drabbas av rejäla sjukdomssymtom i samband med de allt mer glesa blödningarna.
Jag fick låna mattan ibland, men inte alltid.
Jag börjar faktiskt närma mig ett färdigt resultat.
Jag frågade om hon började förbereda sig för jul, hon svarade förvånat "Nej!" Hon hade bara lite mossa och fina svampar. Och egentligen, vem bestämde att mossa och svampar måste vara juligt?
Den vidriga halsbölden förra sommaren, 4 dagar senare: mens.
Värken i käke och hals följt av yrsel, högt blodtryck och en knöl vid nyckelbenet, 3 dagar senare: mens.
Återkomst av yrsel med sjukdomskänsla i kroppen, 4 dagar senare: mens.
5 veckor av tilltagande sjukdomskänsla med yrsel, värk i käken, värk vid klassiska lymfkörtel-ställen som ljumskar, hals, armhåla vid fysisk ansträngning och ingen energi alls. Symtom som klingar av efter att småblödningarna upphört.
Kan det vara så himla absurt att min kropp reagerar som att jag är sjuk när den försöker få mens?
Fast det är ju bara min upplevelse, vetenskapligt ska jag bara ha vallningar och förändrad menstruation. Jag håller generellt hårt i vetenskapen, men här känns det som att de behöver utforska mer.
Med lite mer ork i kroppen kunde jag träna imorse. Det uppskattade Ännumindrefjant:
Mellan alla jag-är-ledig-så-jag-slappnar-av-och-fixar-allt-i-hemmet-stunder så satt jag med den här:
Polarn hade också pysslat, hos sin pappa:
Pyret hade pysslat ett armband och en smyckeshållare, de har lite olika pysselintressen. Men fint att Polarn pysslade en dekorationsgrej och Pyret ett smycke, det är precis vad de behöver mer av.
Kommentarer