Fortsätt till huvudinnehåll

Det ringer en klocka

Man ska ju inte lära sina husdjur en massa dumheter. Det som är lite charmigt i början blir ju allt som oftast bara irriterande efter ett tag. Och efter Pavlovs ringande i klockor så vet vi hur lätt det är att betinga djur med vanor. 
På tal om det såg jag den här som fick mig att skratta:
I alla fall, jag vet det här, men.
Nu har jag lärt Ännumindrefjant att be om vatten i en mugg.
Han vill ju alltid hoppa upp på diskbänken när jag håller på med vatten, för att leka lite tänkte jag. Men efter att han försökt dricka ur Pyrets mugg när hon skulle måla så roade jag honom med en likadan mugg vid diskbänken. Åh vad han tyckte om att dricka ur den. 
Sedan stod den muggen på diskbänken, utan vatten. Ännumindrefjant hade ner den på golvet en kväll, varpå jag gick ut i köket och fyllde den med vatten så han fick dricka och leka lite. Morgonen därpå upprepades detta. Nu efter några dagar vet Ännumindrefjant att han kan välta den tomma muggen för att jag ska gå ut i köket och servera honom vatten. Jag är så lättlärd.

Detta roar oss båda kolossalt just nu. Jag har en stark misstanke om att det med tiden kommer bli vansinnigt irriterande att höra honom jama och skramla runt med en mugg titt som tätt. Men vi tar det när den dagen kommer. Just nu är han ju bara så söt. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.