Fortsätt till huvudinnehåll

Som trolleri

Vi bokade en heldag med Morsin Cous-cous idag. Äventyret började med escape room på Lumenia där vi hade en timme på oss att hitta en magisk trollstav. En del av berättelsen gick ut på att ägaren till trollstavsbutiken hade svårt att minnas. Cous-cous och jag kunde relatera, det var tur att vi hade färskare förmågor med oss.
Lokalen och rummet var så himla häftigt inrett, uppdraget var lagom knepigt och spelledaren var härlig. 
Uppdraget blev utfört med bara någon minut tillgodo och med hjälp av ett par ledtrådar. Vi kände oss jättesmarta.

Alla vet väl att det går åt mycket energi när man tänker, vilket vi gjorde massor av på Lumenia. De gamla grå hjärncellerna haltade runt på kryckor i cirklar. Därför behövde vi äta efteråt. Lunch i form av buffé på Pizza hut gjorde Arvsmassorna nöjda, själv längtar jag fortfarande efter grönsaker. Jag blev mer nöjd med fika på Vetekatten, den innehöll lite hallon ändå.

Eftersom vi var med Cous-cous passade vi på att kolla in secondhand och jag gjorde ett fantastiskt fynd. En ryggsäck från Indiska, i skinn, för det löjliga priset 150:-.
Rymlig botten, innerfack och ytterfack med mobilhållare. Precis en sådan väska jag har suktat efter i åratal, jag är så nöjd.

Trots att Arvsmassorna gillade att trycka på varandras knappar och bli lite lagom irriterade på varandra så hade vi en otroligt härlig dag.  Imorgon väntar nya äventyr.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.