Fortsätt till huvudinnehåll

Anspänning

Har ni sett Mästarnas mästare? Framförallt; har ni sett nattduellen i detta program?
Där deltagarna så legendariskt står på helspänn och håller i sina kättingar, i väntan på att ljuset ska släckas. Det har rapporterats att de står där riktigt länge och väntar, så att både kropp och psyke ska hinna spännas till bristningsgränsen. 
Jag har aldrig varit med i programmet, men jag lovar att precis så känns det att vänta på mensen när man är i klimakteriet.

Alltså hur kan det pratas så lite om denna utdragna mardröm? 

Jag går runt och mår som att jag drabbats av en blandning av PMS, träningsvärk, 40 graders feber (fast utan feber) och sömndeprivation. 
Kroppen värker, jag är svullen, illamående, yr, trött, varm, andfådd, tankspridd och har huvudvärk. Det känns som att jag håller på att sakta sprängas inifrån. 
Den här värmen gör inte saken bättre, jag klarar den inte, jag blir matt på ett helt obekant sätt. Jag som tidigare varit i Rom, Madrid och Hurghada mitt i sommaren, utan att må dåligt. 
Nu får något ge sig, det är liksom inte möjligt att fungera som människa så här.

Tur att man då kommer hem till en överraskning från Polarn:
Jag tog med mig en frukt hemifrån till jobbet imorse och berättade för Polarn att de hade glömt att beställa en större fruktleverens efter sommarens skrala bemanning. Nu är de flesta i personalen på plats, så frukten tog slut andra dagen på jobbveckan. Polarn såg dessa påsar, med Swish-betalning, stå utanför ett hus när hon gick hem från skolan, så hon slog till. 
Det värmer en mamma som håller på att brinna upp. Hur rar får man bli?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.