Fortsätt till huvudinnehåll

Genom tid och rum

Sista semesterdagen spenderade vi med mammakompisen och hennes Arvsmassa. Vi har ju fördelen att vi kan göra nästan vad som helst eftersom Arvsmassorna roar sig så himla fint tillsammans. När vi sa att vi skulle på museum blev det lite sura miner från samtliga minderåriga eftersom de fått för sig att museum måste vara tråkigt. Men vi hade listat ut att museum nog är tråkigt om man går med vuxna, kanske inte om man går med andra minderåriga. Så vi åkte till Nordiska museet eftersom det är jättestort och tar tid att gå genom och har Tidsvalvet.
Vi spenderade fem timmar på museet, Arvsmassorna checkade in med oss ibland och sa till när de var hungriga, annars roade de sig utan oss. Precis som det ska vara. De hade inte tråkigt en sekund.

Vi vuxna fick djup känsla av nostalgi i 80-tals rummet.
Och inredningstips från alla 40-tals grejer vi hittade här och där. Fast mest fick vi en möjlighet att umgås.

Imorgon är det dags för vardag igen, jag känner mig inte alls redo men fick en fin sista semesterdag i alla fall. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.