Fortsätt till huvudinnehåll

Huvudvärk

Det dröjde inte länge, Ännumindrefjant listade ut fontänen.
Han hade kul, jag hade inte tänkt på hur kul han skulle ha.
Han ger mig lätt huvudvärk det lilla livet.

Pyret sa imorse att hon ville hänga med Mammakompisens Arvsmassa, det ville Polarn också. Tyvärr kunde inte Mammakompisen följa med, men Arvsmssan kunde komma över för pyssel och spel. När jag och Polarn skulle möta upp henne stötte vi på Polarns klasskompis, ensam, på morgonen. Hennes föräldrar skulle hjälpa hennes storasyster, så hennes plan var att bara gå omkring i ett stängt centrum. Det kändes varken rätt eller bekvämt. Jag frågade om hon ville haka på Arvsmassorna och Arvsmassan, det ville hon. 
Jag investerade i varsin t-shirt, tog fram textilpennor, pärlor och tråd och lämnade dem åt sitt öde. Fast åt sitt öde med en vuxen och andra Arvsmassor som sällskap, det är skillnad. Förutom att leverera pannkakor till lunch så behövde jag inte involvera mig så mycket mer. De gjorde tröjor och spelade spel resten av dagen, kom möjligen och frågade någon grej då och då. Det måste väl vara belöningen efter alla år av att sitta på golv eller i lekparker och leka? 

Jag ägnade dagen åt att städa och virka medan jag lyssnade på Arvsmassor som skrattade, det borde inte ge huvudvärk. Men se, till kvällen började det flimra framför ögonen, ett bekant tryck etablerade sig på hjässan och en obehaglig smak fyllde gommen. Det är lustigt hur det är svårt att veta om symtomen är en begynnande migrän, ända fram till dess att det är symtomen på migrän. När det är skarpt läge så vet man bara. Jag slängde i mig maxdosen av mina receptbelagda och la mig ner en halvtimme. Värken började precis träda fram när jag kände den kliva tillbaka, trycket och smaken kvarstår bakom en märklig medicinsk ridå. 
Det var bra länge sedan jag hade migrän på den här nivån, jag hoppas natten tar hand om den och att det dröjer minst lika länge till nästa gång. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer