Fortsätt till huvudinnehåll

Plötsligt och oväntat

Det var en helt vanlig dag. 
Jag fortsatte med mitt rensande, städade ut i förrådet där allt braattspara (skräp) samlas. 
Jag gjorde morgondagens middag så jag slipper det imorgon. 
Jag virkade klart det andra framstycket på koftan.
Jag tittade på miniserien I dina händer på Netflix så jag fick gråta lite. 

Framåt kvällen kom Arvsmassorna hem. Pyret frågade om hon kunde få ha en pratstund innan läggdags. Jag skulle aldrig säga nej, men för att också få sova så tänkte jag vara smart och kombinera pratstund med ta hand om hamster stund. 
Vi skulle hjälpas åt att väcka det lilla livet, hon kan vara lite seg i starten, men idag kom hon inte ut från något av sina gömställen.
Jag hittade henne under en hög av strö, inne i sitt hus, det såg precis ut som hon sov. 
Pyret blev chockad, jag med, Pyret blev sedan helt förtvivlad. Sorg blandat med rädsla för att hon gjort något fel, hon som pysslat om den där hamstern som en liten prinsessa. Jag försökte mitt bästa för att hon ska förstå att det inte var hennes fel, naturen är bara grym.
Det är jobbigt att se Pyret så ledsen, sa Polarn och det kan jag hålla med om. 
Kunde det inte fått fortsätta vara en helt vanlig dag. 
Vila i frid lilla vän.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.